Senaste månaden har mitt liv fått en ny dimension. Det har alltid funnits där, men inte direkt intresserat mig nämnvärt.
Jag pratar såklart om väder! Vi har haft väder i alla tider och svenskar är ju kända för sitt eviga väderprat. Givetvis har jag alltid gjort som traditionen bjuder, jag har berättat för alla jag pratar med vilket väder vi har. Men överlag har jag nöjt mig med att titta ut och se vad moder jord haft att erbjuda. Nu har det utvecklats till en mindre besatthet.
När klockan ringer på morgonen och jag har snoozat ett par gånger så plingar det till i skallen. Det är ny dag! Nytt väder! Och så rycker jag åt mig mobilen och kollar alla väderappar. Jag måste kolla tre olika väderstationer och räkna ut en slags medel för ingen mätstation visar mitt väder tillräckligt bra. Sen måste jag kolla vilket väder det är i Varberg där jag jobbar, och i Slöinge där min sambo jobbar. Och så kollar jag hur farmor har det utanför Arvika. Ibland måste jag ringa farmor i kvällningen och kolla om prognosen stämde. Farmor älskar väder, mer än vad jag gör. Min nya hobby gör att vi kan mötas på fler plan än vad vi nånsin gjort förut. Det är fint.
Nu har vi ju haft ett nytt väder i Halland. Äkta vinter! Det är så spännande. Förra året vid den här tiden grävde jag land i trädgården. I år är det tjäle ner till magman. I fjol skrapade vi bilrutorna två gånger i mars – i år har jag redan slitit ut en isskrapa! Tänk va, det är som att vara med i en film. Vi kan inte styra nånting, vi får bara finna oss i det.
Det som är allra mest spännande är att det verkar vara helt omöjligt för meteorologerna att förutspå vädret. Jag vet att de har otaliga mätinstrument och studerar satellitbilder och fakta som jag inte skulle förstå ett jota av. Men det händer att jag undrar om de själva vet hur underlaget ska tolkas. ”Ingen nederbörd” läser jag samtidigt som det katastrofsnöar utanför. ”4 m/s” säger SMHI samtidigt som det blåser full storm och vi måste ta oss ut och förankra plank, tak och bilar som håller på att blåsa all världens väg.
Senaste veckorna har det dock varit riktigt stabilt. Det är svinkallt varje dag och det har varit fler soltimmar än det senaste halvåret sammanlagt. Kallt kan vara tråkigt, speciellt om man som jag lider av frysfobi, men det kan också vara jättekul. Riktig vinter är dunder. Hela familjen har levt vinterliv till fullo – pulka, snöbollskrig, isskulptursbyggen och skrillor. Jag hade glömt hur kul det är med skridskor, hur grym jag är på att åka skridskor och jag hade glömt hur ont det göra att ramla på svanskotan.
I år sluter jag fred med vintern. Jag hatar dig inte vintern, jag hatar din slaskiga odrägliga halländska skitsläkting som vi oftast har på besök från november till mars. Det har varit fint att ha dig här, men jag hoppas att även du börjar tänka på refrängen snart. Jag hade behövt få gräva lite, fram i mars någon gång.
