Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Anita Nyman: Hur charmig måste en statsminister vara?

Ibland kommer kritiken från oväntat håll.

Detta är en personligt skriven text och ingen nyhetsartikel.

Riksdagens största parti ska välja ny ledare, en som partiet förstås hoppas också blir statsminister.

– Det måste bli en kvinna den här gången, säger vissa.

– Nej, det är kompetens som ska avgöra, inte kön, säger andra.

Väldigt många ser Magdalena Andersson som Löfvens naturliga efterträdare, och Hallands partidistrikt var det första att nominera henne till jobbet. Hon har den tyngsta ministerposten näst statsministern, så det var ju ingen högoddsare precis.

Eller? För nu blir det lite konstigt. Trots att hon enligt så många bedömare är den mest kompetenta och den med mest adekvat erfarenhet, så hördes genast röster om att man kanske inte alls borde välja henne, utan Anders, Morgan eller Mikael – för att man inte ska låta kön avgöra…!

Men hörni, om det verkligen bara vore kompetens som styrde sådana här val så skulle det ju vara en STATISTISK SENSATION om det skulle bli en man IGEN! Då är det helt osannolikt egentligen att vi aldrig har haft en kvinnlig regeringschef. Nej, om det är några som har kvoterats in på grund av kön genom historien så är det väl män. Fast då har det förstås inte kallats kvotering utan ”låt bäste man vinna”. Men nu är det alltså så i den här bakvända världen, att om Magdalena Andersson väljs till partiledare så kommer vissa alltid att hävda att hon fick jobbet för att hon är kvinna.

Ibland kommer kritiken från oväntat håll. Aftonbladets inrikespolitiska kommentator Lena Mellin tyckte nyligen att hennes läsare behövde en liten recension av denna toppolitikers utstrålning:

”Hur Magdalena Andersson är privat vet inte jag. Men hennes offentliga jag är inte charmigt. Utan tvärtom lite kantigt, ibland till och med vresigt. Ett leende gör ofta livet lite, lite lättare. (…) Det borde ’Magda’ påminna sig om.”

Men herregud… Sedan när måste en tilltänkt statsminister vara charmig? Är Stefan Löfven charmig? Var Göran Persson charmig? Carl Bildt? Ola Ullsten? Visst, både Mona Sahlin och Håkan Juholt ansågs nog som charmiga partiledare. Men hur bra gick det för dem? Det kanske är annat än charm som krävs? Och vad gäller finansministrar så minns jag varken Pär Nuder, Bosse Ringholm eller Erik Åsbrink som några veritabla charmtroll. (Här avstår jag från en lättköpt poäng om hur charmig Anders Borg kan vara när han går på fest. Det måste ändå vara en anständig nivå på den här spalten.)

En manlig finansminister skulle knappast beskrivas som lite kantig. Men eftersom Magdalena Andersson är kvinna ska hon kanske helst steppa fram med budgeten eller brista ut i musikalsång när hon berättar om nya stödåtgärder? Det unkna tipset om att hon borde ha ett leende på sina läppar känns som något som blev över i någon veckotidnings skönhetsspalt på femtiotalet.

Ja, suck. Längre har vi alltså inte kommit. När Stefan Löfven, Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson biter ifrån i en diskussion tar de rakryggat debatten, medan Magdalena Andersson är vresig och charmlös när hon gör likadant.

Hon kan nog ta den här kritiken, men visst gör det ont när glastak brister.