I dag är det ingen vanlig person som skriver detta, det ska ni ha klart för er. Dagens kåseri skrivs nämligen av en jubilar! ”Vad är det vi firar?”, tänker ni då. Vi firar att detta är mitt etthundrade kåseri! Hurra, hurra för ER som stått ut med så ofantliga mängder trams!
Känns det inte lite självgott att hålla räkningen på det där sättet? Nähä då! Det känns jättebra tackar som frågar. Jag gillar struktur och statistik och då finns det där räknandet där alldeles automatiskt. Jag tänkte att vi kunde utvärdera talet 100 lite. Hur mycket är hundra? Är hundra mycket? Det är väldigt är intressant, det är alltid lika många men upplevs väldigt olika.
Etthundra lastbilar är jättemånga lastbilar. Kollar man dessutom vad en lastbil kostar så är hundra lastbilar = en förmögenhet. Vallmofrön däremot, såna där pyttesmå svarta prickar på en fralla, har ju ingen stor volym. De kanske inte ens räcker för att täcka frallan ordentligt? De är likväl lika många som lastbilarna. Och om nån tror att den är rik när det ligger hundra frallfrön på bordet och smular så är jag ledsen att säga att så är inte fallet.
Hade jag varit en fågel och flugit en mil för varje kåseri jag skrivit och valt att flyga norrut så hade jag nu varit strax norr om Sorsele. Hade jag flugit åt söder hade jag varit i Österrike. Det är skitlångt. Men fåglar skriver inte så det var ett sjukt overkligt exempel.
En människa kan väga hundra kilo, det är inte ovanligt alls. Men en katt som väger hundra pannor! Herregud, den måste jag se! Och klappa! Hundra godisbitar, det är mycket godis. Hundra KILO godis, då snackar vi godis!
Pengar är konstigt och svårt att räkna. En kaffe som kostar hundra kronor är en jäkla dyr kaffe, det tänker jag faktiskt inte betala oavsett hur kaffesugen jag är. En trerätters, en bil eller en vinterjacka för en hundring är ett fynd! Somliga människor kan använda hundralappar som anteckningspapper medan hundra kronor för någon annan kan vara skillnaden mellan liv och död. Oj, döden slank visst in här mitt i allt firande. Men den är ständigt närvarande, så enkelt är det.
Hur mycket är då hundra kåserier i en halländsk tidning? Är det mycket? Vem vet. Det jag vet är att det i runda slängar rör sig om 300 000 skrivna tecken, inklusive blanksteg om vi ska vara noga. Det är i alla fall en himla massa bokstäver och mellanrum. Mellanrummen skall icke förringas. Det hade varit otroligt svårt att läsa om helatextenvarskrivetutandem.
Jag har faktiskt inte hört något om hur tidningen tänk uppmärksamma detta jubileum. Kommer jag få en guldpenna eller kanske en egen helgbilaga? Jag har ingen aning. Helst av allt skulle jag vilja bli uppvaktad med löftet om en ny byline-bild. I fem år har vi stått ut med att titta på den där människan som skelar av galenhet och ser ut som att hon väntar på en high five och aldrig får nån. Jag har till och med hört om folk som måste täcka över min bild med den ena delen av tidningen för att ens kunna stanna på sidan. Så kan vi ju inte ha det. Inte i hundra kåserier till.
