Vi ska bara ta en sväng till vänster om en stund, enligt mobilen. Om en timme ska vi vara i en vacker park med blommor och kaffe i fina koppar.
Det är då den där lilla symbolen i form av en röd bil på skärmen liksom börjar snurra i tomma intet och täckningen försvinner.
”Är det här jag ska svänga vänster,” undrar Darling då.
”Jag vet inte,” säger jag med blicken på en snurrande bil på en tom skärm medan röda stugor susar förbi utanför fönstret.
”Är det här jag ska svänga vänster då,” undrar Darling igen.
”Nu STARTAR du!!!” skriker jag då till lilla röda bilen på skärmen. Jag börjar känna det som om jag slåss mot en sabeltandad tiger. Tigern lyssnar inte. Den bara fortsätter snurra runt.
Darling vill sätta på radion istället så han slipper höra mig skrika men då kommer jag på: ”Kartboken!” Och vi letar kartbok men hittar den inte, och just då piper den sabeltandade mobilen till att vårt resmål stänger snart.
Vi ger upp, och stannar vid en strand. Molokna. Tittar under ett säte, och hittar kartboken.
Tvärs över ett glittrande hav, ser vi en stad.
”Vi åker dit istället!” kommer vi fram till, och sätter oss i bilen och jag klappar kartboken som om den vore ett älskat husdjur och säger: ”Nu kommer allting bli bra när vi har KARTBOKEN!”
”Ska vi svänga här?” undrar Darling då. Och jag bläddrar hysteriskt efter sidan 14 tills jag inser att kartboken är från 1982 och all sidnumrering är bortnött och den avfarten vi ska av på inte verkar ha varit byggd 1982 så jag vet inte.
Men sen svänger vi ändå. Och hamnar rätt, fast fel, om man tänker vad vi tänkt från början.
Sen sitter vi där på en brygga, söderut, inte alls där vi tänkt oss.
Båtmaster vajar lätt när försiktiga vågor skvalpar runt i hamnen, folk sorlar och strosar.
Himlen är mer blå, än vad jag vågade tro på.
Och jag tror vi pratar om allt och inget och ingredienserna i majonnäs. Och jag känner nåt jag inte känt på länge. Det är en blandning av här och nu och att släppa kontrollen.
Jag äter en nygrillad fajitas och kommer på att jag vill ha en kall öl till, något jag alldeles nyss sa till hon i kassan att jag inte ville ha.
Och Darling går och köper en öl till mig, och den är alldeles iskall, sådär så den svettas, och jag tänker Tack Gode Gud, att du låter oss få en sommar som i alla fall bitvis är så varm så en öl svettas.
Och jag passar på att tacka för den dåliga täckningen också.
Ibland är det är skönt med det där man inte vet.
Det är så skönt att ibland inte komma dit man ska.
Jag tror det är det som är semester.
