Det undgick knappast någon att den tidigare statsministern, Göran Persson (S), var på besök i Varberg i förra veckan. Han medverkade på Näringslivsdagen och var objektivt sett dagens höjdpunkt.
Jag vet inte de närmare omständigheterna kring att Persson valde att medverka. Vad jag däremot vet är att han har viss Varbergsanknytning. Det var nämligen ”strax utanför Varberg” som den dåvarande finansministerns ”mobiltelefon tjöt till”. Detta med en fråga som skulle förändra hans liv: ”Vill du bli partiledare och därmed statsminister?”. Allt enligt en vanligtvis välunderrättad källa, journalisten och författaren Olle Svenning, även han med Varbergsanknytning genom hustrun Maria Schottenius.
Som ni säkert förstår så passade jag på att gå fram och hälsa på Göran Persson när nu tillfälle gavs. Jag kan ju inte med säkerhet säga att han kände igen mig, men efter en del resonemang och genomgång av gemensamma bekanta, förstod jag så mycket som att han visste var jag hör hemma politiskt. Men vi har faktiskt träffats ett par gånger.
En gång var i Rosenbad, strax efter han blivit statsminister 1996. Då fick jag, tillsammans med en kollega på Länstidningen i Södertälje (LT), Torsten Carlsson, tillfälle till en intervju. Vi hade förstås fotograf med och det blev ett rejält uppslag i tidningen.
Förklaringen till denna ynnest var att Persson hade utsett en person som vi kände väl, Ingrid Iremark, till sin pressekreterare. Så våra kontakter var utmärkta. Annars hade vi nog aldrig fått chansen. Och intervjun blev bra. Göran Persson var avspänd och trevlig och inte alls den buffel han brukar beskyllas för att vara. Då såväl som nu.
Fem, sex år senare fick vi chansen igen. Då var det nog mer på egna meriter. Även om det kanske spelade in att Perssons pressekreterare då hette Anders Teljebäck, och i varje fall namnmässigt hade anknytning till Södertälje.
Den gången fick vi träffa honom på Harpsund. Jag har en rolig bild från det tillfället, jag uppklädd i kavaj och med slips och statsministern fritidsklädd i illröd tröja.
Vi hade med oss ett tidningslägg från det förra tillfället, för att ge tillfälle till småprat. Göran Persson tittade länge och väl på fotona. Tittade på min kollega och mig och så tillbaka till läggen. Och så muttrade han: Herrarna har minsann också åldrats!
Det var mer än uppenbart att Persson, precis som alla andra i liknande utsatt position, såg mycket äldre ut än när han tillträdde. Själv var jag då ”bara” lite över 40 och tyckte väl att jag var ung och fräsch, om än redan då med allt mindre hår på hjässan.
Sensmoralen av detta får väl bli att även ledande politiker bryr sig om sitt utseende. Inte minst de som av närmast oförklarlig anledning hamnat i Vita huset...
