Jag läste någonstans att de nödvändigaste kostnaderna för ett barn från födseln till artonårsdagen uppgår till ca 1,5 miljoner kronor. Ingår det i den summan värdet på alla saker som ett barn kan ta sönder? I så fall börjar vi närma oss artonårssumman med vår 2,5-åring…
Assar, Assar, Assar. Vår underbara lillunge. Kramig, omtänksam, smart och stark som en fullvuxen ardenner. Liten i åren men stor på jorden. Han är åtminstone en tredjedel större än hans storebror var i samma ålder. Och då ska gudarna veta att den lille storebrodern inte var någon liten fis han heller.
Det är inte lätt att vara stor och stark för sin ålder. Blir man tagen för äldre än vad man är så får man också högre krav på sig. Mitt enda krav på den där lilla Stålmannen är att han slutar öva upp sina krafter på våra tillhörigheter.
Allt som kommer i Assars väg går på ett eller annat sätt sönder. Oftast är det inte med flit, det bara händer. En dag hittade vi en plastbit från något trasigt på golvet. Ingen begrep vad den kom ifrån men vi misstänkte att The Terminator var inblandad. I samma veva upptäckte min sambo en blöt fläck på en matta, men det var inget vi lade ihop då. Men så hittade storebror källan till både plast och fukt – hans älskade snöglob med en enhörning i låg kraschad väl gömd i lekrummet.
När jag frågade The Terminator om vad som hade hänt med den berättade han:
”Jag körde över den med min bil. Jag kollade om det gick. Jag gjorde det med mening.”
Ärlighet varar längst…
Vi har pinsamt mycket leksaker. Våra barn är familjens enda barnbarn med allt vad det innebär, och dessutom finns mina och mina syskons leksaker kvar hemma hos mina föräldrar. Så varje tur till mormor och morfar innebär att ett nytt vindsfynd följer med hem. Det är blandad kompott, plastaskit men också fina grejer som min mamma haft som gått i arv till mig och mina bröder, därefter hamnat hos min förstfödde och som sedan dött i händerna på The Terminator. Och av alla hundratals barnböcker vi äger är det inte många som längre har en början, en mitt och ett slut. Många bokryggar har också blivit mellanmål. Det finns olika sätt att förtära litteratur.
Visst, det är bara prylar och med vårt överflöd är det väl bra med en rensning. Även om jag hade tyckt att vi kunde gett bort en del istället för att köra det till tippen. Men det finns saker som jag blir extra ledsen när de blir utplånade, som arvegods och nya fina saker.
Vi har inga större problem med skadedjur i trädgården, men vi har Assar. Häromdagen hade han repat av varenda blad på alla kryddväxterna i köksträdgården. Hans kommentar:
”Jag vill inte äta dem.” Sen gick han in och tömde ut en blomkruka i lekrummet och satte igång att tillreda jorden i en liten gryta.
Det måste finnas något bra som kan komma ur denna förmåga att ta sönder saker. Ni kanske kan anlita honom? Utöver ovan nämnda har han erfarenhet av att ta sönder saker av betong, studsbollar, textilier, viktiga dokument, inredning i bilar med mera. För offert, maila assar@terminator.killer.
