Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jan Olof nilssonKrönikör Bild: Ola Folkesson
Jan Olof nilssonKrönikör Bild: Ola Folkesson

Jan-Olof Nilsson: Halland för 50 år sedan 10 – 16/4 1971

Så är han tillbaka i hemstaden efter bragden i Nagoya – Stellan Bengtsson, ny världsmästare i bordtennis.

Detta är en personligt skriven text och ingen nyhetsartikel.

Alla vill gratulera hjälten och folk går verkligen man ur huse för att göra så. Hela 5 000 personer sluter upp på Rådhustorget i Falkenberg. När väl ”Mini-Stellan” vågar sig upp på stadshusets trappa möts han av en enorm folkmassa, högtidliga tal, blommor, sång, musik, välförtjänta hurrarop i mängd samt ortspressens pris – en Törngrenslampa som är ungefär lika stor som han själv. Scener som dessa sporrar förstås. Och för alla barn och ungdomar som ser en framtida pingiskarriär vid horisonten kan meddelas att FBTK har plats för fler medlemmar och att Werners Sport saluför Stellans alldeles egna rack, med både bild på skaftet och bra bett i svampgummit. Vi misstänker att det kommer gå åt en del rack den närmaste tiden.

Gränsen mellan hedningar och kristna går fortfarande någonstans mellan Varberg och Falkenberg. Således finner vi inte heller i år några annonser för allmän dans på långfredagen i Varbergsområdet. I Sodom och Gomorra, eller Falkenberg och Halmstad om ni så vill, bjuds det dock på flera tillfällen att utöva syndfulla rörelser i takt till musik, även under långfredagen.

Nu är förstås inte heller ungdomen i Varbergsområdet helt fri från synd. Tvärtom tvingas Varbergspolisen köra i skytteltrafik mellan de olika rapportställena under hela påskhelgen. Framför allt är det smällarna som ställer till det. I Veddige kastar någon ur begåvningsreserven in en smällare genom en ventil på idrottshuset. Tilltaget leder till en brand, som lyckligtvis upptäcks och släcks innan den hinner sprida sig. Även i Väröbacka brinner det efter att man kastat in smällare i ett uthus vid stationen. Vidare krossas det rutor både på Brunnsberg och i Bua. Kanske hade det varit bättre att dansa ändå…

”Är du vaken Lars, ääär du vaken Lars.” Jodå, nog är Lars både vaken och på tå. Hur skulle han kunna vara annat bland nästan 200 andra barn i förskoleåldern som samlats för att lyssna på Gullan Bornemark i Folkets hus i Falkenberg. Ja, nu gör man förstås mer än så. Sällan eller aldrig har det sjungits med så livligt och gestikulerats så uttrycksfull i Folkets hus som just denna eftermiddag. Och när allt är över har alla sura miner suddats bort, för ”munnen den ska skratta å va gla.” Närmast väntar Varberg på Gullan Bornemark – Sveriges svar på… Nej, det finns nog inget att jämföra med. Gullan är bäst, och tycker du annorlunda har du fel.