Det är Dagens Industri, tidningen alltså. Jag är stundtals glad att jag inte behöver leva ett affärsliv. Jag är bara en löntagare. Men man kan läsa med fascination.
Ty i tidningen ser jag att företaget Anticimex, som bekämpar skadedjur, räknar med att växa sig större. ”Anticimex gynnas av en ökad spridning av råttor i en varmare och mer urban värld”, skriver tidningen.
Och vd:n uttrycker sig om skadedjuren och företagets möjligheter:
”Tillväxten understöds av en urbanisering, av att folk reser mer och den globala uppvärmningen. Allt det driver skadedjur. Den globala uppvärmningen är en farlig trend. Det är svårt att hitta affärsmöjligheter på den, men skadedjursbekämpning är en.”
Hmmmm
Kaffet kallnar i koppen. En lätt bedövande insikt infinner sig vid konditoriets frukostfralla: i alla fall råttjakten har lovande framtidsutsikter i en uppvärmd värld.
Jag lägger ifrån mig tidningen och övergår till mobilen och tar mig in på Facebook.
Jag ögnar, finner alltjämt en viss glädje i kamraters betraktelser. Ser att en kompis i Stockholm prövar en frågeställning på sina Facebook-vänner:
”Dilemma: Träffar dam, cirka 60, med barnbarn som säger att hon blivit ficktjuvad på Donken. Vill ha 420 kronor för att ta sig hem till Skövde. Vad göra? Vad skulle ni göra?”
Hon har fått 41 kommentarer, mestadels olika varianter på en misstänksamhet och hur man ska förvissa sig om att kvinnan och barnet verkligen är nödställda. Och hur kan man säkerställa att så småningom få pengarna tillbaka, som tanten lovar.
Klassiskt bedrägeriförsök?
Har hon ingen släkting som kan swisha?
Och så vidare.
Roligast är han med kommentaren: ”Det finns ingen som frivilligt återvänder till Skövde!”. Eller den som kommenterar dilemmat med: ”Jag skulle ha skjutit mig.”
Kommentarsflödet roar och oroar mig. Världen är svår. Dilemmor överallt. Men när började vi misstänka 60-åriga damer med barnbarn för att vara lurendrejare?
Jag funderar på mitt svar: Ge kvinnan 420 kronor. Betrakta dem som förlorade. Bli glad om allt skett i ärlighet och uppriktighet.
Jag avslutar mitt kalla kaffe.
Går ut i en strålande vårmorgon.
Och den som till äventyrs inte vet det: Donken är sedan många år storstadsslang för McDonalds.
