Det finns så många där ute som kämpar med dåligt samvete och usel självkänsla i föräldraskapet. Som aldrig känner sig tillräcklig - och jag tycker att det är dags att sänka alla orimliga krav vi har lite till mans. Vad betyder det egentligen att vara en bra förälder? Och vem sätter ramarna? Är det barnavårdscentralen, släktingarna, skolan, barnen själva? Eller är det du?
Jag själv har ibland känt mig som en dålig mamma som inte leker tillräckligt mycket med mina barn. Att sitta på golvet och leka med lego och bilar har jag aldrig varit bra på – och faktum är att jag inte ens tycker att det är speciellt roligt (jo, jag vågar nog erkänna det). Det händer att det blir Mamma Scans köttbullar till middag, trots att jag ”borde” göra egna, och att jag skäller på mina barn i morgonstressen på väg till jobb och fritids.
Däremot är jag grym på att leva i nuet, och fånga de små magiska ögonblicken. Att fixa mysiga helgfrukostar till mina barn, eller att göra spännande utflykter. Jag vågar busa och vara lite galen inför barnen.
Säg den annan mamma som bjuder på ett unikt dansnummer till varje låt under melodifestivalfinalen (att sedan 10-åringen dog pinsamhetsdöden emellanåt är en annan femma…). Och jag finns alltid där med min trygghet och villkorslösa kärlek, i både gråt och skratt.
Kan vi inte bara låta det vara så – att man accepterar att man är bra på vissa saker i sitt föräldraskap, och kanske lite sämre på andra. Kanske välja ut några saker som är ytterst viktiga för dig som förälder, och sedan försöka satsa på att göra dessa riktigt bra. ”Good enough” är ett uttryck man ofta slänger sig med nu för tiden, men jag tycker att fler borde anamma det – många skulle må bättre av att uppleva känslan av att vara ”bra nog”.
Good enough ska inte innebära att man slutar anstränga sig som förälder, eller blir likgiltig och oengagerad. I mina ögon handlar det mer om att försöka fokusera på vad du faktiskt har åstadkommit, snarare än allt det som inte blivit gjort.
Det handlar om att vara snäll mot sig själv i sitt föräldraskap. Ibland måste man tacka nej till att fixa fika till klassfesten, eller våga bryta ihop av trötthet efter dagar med trotsiga barn. Så släpp kraven på att bli den perfekta mamman eller pappan – och finns det ens någon sådan? Du gör ditt bästa och måste få räcka.
