Malin Rockström: Ett renoverat rum som blir klart – snart

Vi har gjort viktiga och tråkiga saker som värmesystem, el och avlopp, men inget fint och kul.

ANNONS
LocationHalland|

Det modernaste som finns är att sätta sin egen prägel på saker. Alltifrån stora organisationer till friggebodar måste få en liten touch av ”jag och mitt”. Sedan vi flyttade in i vårt hus för 2,5 år sedan har vi inte präglat av oss på huset i någon större utsträckning, om inte slitage och smutsiga fingeravtryck på väggarna räknas. Vi har gjort viktiga och tråkiga saker som värmesystem, el och avlopp, men inget fint och kul.

Jag är av övertygelsen att man inte ska renovera något för renoverandets skull. Man måste heller inte blåsa ur varenda rum utan en färgburk kan räcka både för stunden och på längre sikt. Men det finns situationer då renovering kan vara enda utvägen. Till exempel när ens son tvingas leva i ett rum tapetserat med snopp-tapet.

ANNONS

Det låter obscent och kanske direkt skadligt för det stackars barnet, men riktigt så illa är det inte. Bertil blev tilldelad rummet med keruber på väggarna. Små knubbiga harpaspelande godingar, med pyttesmå pillesnoppar. Bertil var inte nöjd och fick kort efter inflyttning tillåtelse att utrusta sig med tuschpenna i valfri färg och med den rita över alla kön. Personligen tyckte jag nog att skreven blev ännu mer framträdande när de blev turkosa, men huvudsaken var ju att Bertil blev nöjd och kunde sova i sitt rum.

På jullovet kände vi däremot att det var dags att inleda en riktigt renovering av ytskikten. Nu skulle vi sätta vår egen prägel på ett rum! Bertil ville ha grönt, jag ville ha en enkel träpanel i snedtaket, fadern ville skruva och spika. Alla skulle få sitt!

Så vi började riva tapet, göra studiebesök i bygghandeln och i färgaffären, räkna och planera. Det gick väl ungefär som det brukar göra när vår familj försöker göra något effektivt – skitdåligt. Materialpriserna steg konstant, panelen blev för dyr, allt var slut hos leverantören och tiden bara sprang iväg. I vanlig ordning var vi naiva när det kom till uppskattning av tidsåtgången. Vi trodde på riktigt att vi skulle bli färdiga på en månad eller två. Varje arbetsdag efterföljs ju av en kväll och en natt som man kan fylla med slip- och målningstid! Vi glömde att vi vanligtvis somnar med barnen klockan 20 på kvällarna…

ANNONS

Nu har vårt arma Bertil-barn varit inhyst i ett litet kök, i hallen mellan sovrummen på övervåningen, i närmare ett halvår. Där ligger han inklämd med alla sina tillhörigheter nerpackade i kartonger. Han verkar inte lida nämnvärt men jag måste erkänna att åtminstone jag längtar efter att kunna stänga dörren om honom ibland. Jag längtar efter att slippa det dåliga samvetet och att inte behöva lägga all ledig tid i det där rummet. Renovering och prägel hit och dit är nog inte för oss, men nu har vi testat på den delen av husägarlivet också!

Alldeles nyss var det jullov. Nu är det sommarlov och Bertils rum är fortfarande inte färdigt. Innan höstlovet ska rummet vara klart för inflytt. Det svär jag på!

ANNONS