Minnet är kort. Vanans makt desto mer seglivad. Och inte blir det bättre med åren.
Varför jag konstaterar detta just nu? Jo, nån idiot har flyttat vägghållaren för kaffefilter hemma i köket.
Kort bakgrund: Vårt kök är av det slaget att det uppstår kollision varje gång man är fler än en som försöker samarbeta. Det byggdes nämligen på den tiden då kökssysslorna bara var en persons ansvar, och hon (för det var nästan alltid en hon) riskerade inte att springa på nån i närheten av spisen och diskbänken. Resten av familjen höll sig i en snäv cirkel kring det dukade matbordet.
Inte för att Maken och jag heller brukar trängas i köket, eftersom jag gärna håller mig därifrån. Matlagning är det tråkigaste jag vet. Men kaffe gör jag gärna. Och det var när jag skulle brygga denna ädla dryck och krockade med Maken som stod och slevade upp glass, som jag fick idén: Filterhållaren behöver ju inte hänga på väggen några meter ifrån kaffebryggaren! Den kan hänga alldeles ovanför bryggaren, så behöver man inte ta ett enda steg för att göra kaffe. Och slipper därmed springa på den som råkar befinna sig i köket samtidigt. Briljant, eller hur? Det tog bara 20 år eller så för mig att komma till denna insikt.
Maken, som är en handlingens man, skred genast till verket med att flytta hållaren. På dess gamla plats hängde han en dekorativ skärbräda med Marianne Westmans klassiska picknick-motiv.
Det har gått några veckor nu. Och varje gång jag ska brygga kaffe går jag först de tre stegen fram till picknick-skärbrädan, för att inse mitt misstag och svära lite grann över mitt dåliga minne när jag går tillbaka till kaffebryggaren där filtren numera finns inom armlängds avstånd.
Säg att jag gör kaffe tre gånger om dagen, och går tre plus tre steg varje gång i denna filterdans, det blir 18 steg om dagen. 18 steg om dagen i en månad blir 540 steg. Och på ett år 6570, det vill säga nästan fyra och en halv kilometer, om man räknar med att ett steg för en kvinna med min längd är 0,67 meter. Det blir mycket matematik här, men om jag har räknat rätt så kommer jag om två år att ha gått en sträcka motsvarande Falkenberg–Glommen om jag inte lär mig var filterhållaren sitter. Ja, jag har ju egentligen gått de här stegen i flera år, men nu alltså lite mer i onödan.
Hur lång tid tar det då att bryta en vana, och att skaffa sig en ny? Om detta tvistar de lärde. Först och främst handlar det förstås om vad det gäller. Det är nog ännu svårare att sluta med heroin till exempel än att stoppa benen från att gå fel i köket.
Men enligt en professor jag läste om tar det i genomsnitt 66 dagar att skapa en ny rutin. Fast när det gäller lite svåra grejer, som att göra 50 situps varje dag före frukost, kan det ta hela 254 dagar.
Det säger jag bara – så många dagar finns inte att jag skulle få som rutin att göra 50 situps varje morgon! Det får vara bra nog att jag går 18 extra steg om dagen. Om jag verkligen skulle vilja bygga upp min fysik någon gång, får jag väl flytta filterhållaren till ett annat rum.
