Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Dagens kåsör: Nina Carlsson

En mammas ord på vägen

Det var en ganska kylig morgon den där måndagen i augusti för 11 år sedan.

Detta är en personligt skriven text och ingen nyhetsartikel.

För de allra flesta var det nog som vilken måndag som helst, men för mig var det dagen då allting förändrades. Dagen då jag blev mamma för första gången. Fyra år senare fick jag ännu en gång uppleva detta magiska ögonblick. Att se in i sitt nyfödda barn ögon. Så självklara från första stund.

Tiden går så fort. Och ännu snabbare går tiden när man är förälder. I sina barn ser man så tydligt varje liten (eller stor) förändring – både i utseende och i beteende. Hur åren går, och de går från små, sköra bebisar, till stora och förståndiga (nåja, för det mesta i varje fall) ungar. Om bara några år är mina söner tonåringar, och en ny värld öppnar sig för både dem och mig. Det är så mycket jag skulle vilja skicka med dem på vägen, nu när de snart går från små killar till unga män. Olle och Charlie, det här kåseriet är tillägnat er.

Livet är inte alltid en dans på rosor – det kommer ni tyvärr bli varse emellanåt. Ibland kommer det inträffa saker som gör ont i både kropp och själ. Som till exempel när katten Morris dog. Men det ok att vara ledsen och sörja - det är så livet är. Nästan alltid går det onda över efter ett tag. Och jag kommer finnas med trygg famn att gråta ut i. Varje gång.
Världen kommer inte heller alltid att vara snäll mot er. Men försök alltid att själva vara snälla mot världen. Man vet så lite om vad som gör att en annan människa säger eller gör tokiga saker. Ofta beror det på att personen själv inte mår så bra. Men låt aldrig någon annan sätta sig på er, eller försöka förminska ert värde. Våga stå upp för era åsikter, även om det ibland är läskigt.

Jag vill att ni ska vara starka och modiga. Ibland är det nyttigt att kasta sig ut i något som kittlar lite i magen. Men låt er aldrig pressas till något ni inte vill. Lyssna till hjärtat och magkänslan – de ljuger faktiskt nästan aldrig. Våga leva och upptäcka världen, men var alltid rädda om er själva. Och om varandra.
Och det allra viktigaste – glöm aldrig att ni är värda att älskas för dem ni är, och vara lyckliga ända in i minsta cell. Alltid. Välj vänner med omsorg, och umgås med människor som får er att växa och må bra.  Tro mig, livet är för kort för något annat.
 
Ni, mina vackra, underbara och kloka söner. Jag skulle vilja finnas där bredvid er för all framtid, och skydda er mot allt ont. Men det går ju inte, det vet jag innerst inne. En dag kommer ni att vilja släppa taget om mig, och skapa er ett eget liv. Glöm då inte bort att jag alltid kommer att finnas där ändå, med trygghet och kärlek. Så länge jag lever.