Förra helgen var jag för första gången i livet på en hockeymatch.
Hela veckan innan var jag orolig för att jag skulle frysa ihjäl inne i ishallen. Eftersom jag aldrig varit i en sådan visste jag inte riktigt hur kallt det skulle bli. Som kulturtant är jag mer van vid andra typer av samlingslokaler, de flesta uppvärmda. De hockeyvana människorna i min omgivning gav mig dessvärre inga tydliga råd gällande val av klädsel. Men för att ändå inte få urinvägsinfektion genom att sitta på en kall plaststol i några timmar var jag på matchdagen förberedd med både underställ, extra tröja och en medtagen filt. Det visade sig vara onödigt. Efter ett tag fick jag ta av mig jackan då det blev för varmt.
Matchen var väldigt underhållande, även för en kulturtant. Kreativ som jag är, har jag nu några förslag på förbättringar som skulle kunna göra matchupplevelsen än mer underhållande och kanske locka till sig nya supportrar.
Det var en ganska så hög ljudnivå av så kallad gubbrock i ishallen. Då kanske inte alla uppskattar genren, kan istället hockeyspelarna själva kunna sätta ihop en spotifylista av sköna favoritlåtar att värma upp till. Eller varför inte en liten kammarorkester som spelar i ett hörn av läktaren? Eller marchmusik spelad av blåsorkester i marinblå uniform?
Hejarklacken höll igång bra på ena kortsidan med trummor, sång och flaggviftningar. Ett fint initiativ. Viss kritik kanske kan lyftas, då klacken inte alltid höll tonen. Kulturtanten föreslår att man till nästa gång försöker höja tonarten.
Innan matchen blåstes igång skrinnade alla spelarna in i en, av eld, upplyst salong. Ber om ursäkt för undertecknad kulturtants val av termerna skrinna och salong, som förmodligen inte används så ofta i dessa sammanhang. Dock ett mycket effektfullt och värmande inslag.
Efter matchen, som för övrigt vanns av mitt lag med 10-0, tackade hemmalaget publiken genom att på rad långsamt åka mot sargen, samtidigt som de slog med klubborna i isen. Detta skulle med fördel kunna kombineras med ett koreograferat danssteg eller två. Kan man dessutom lägga till eld även i detta moment, kanske temperaturen höjs ytterligare en aning för publiken.
En av anledningarna till att jag uppskattade matchen var att jag känner en av spelarna. Men utan siffran på ryggen hade jag inte haft en aning om att det var just hon som var på scenen. Förlåt, jag menar förstås isen. Med tanke på den stora skaderisken är hjälm, visir och andra skydd en förutsättning för sporten. Såvida man inte helt enkelt bara ber alla att lugna ner sig lite grand. Förmodligen ogenomförbart.
Ovanstående är bara en kulturtants snabba idéer på förbättringar av själva spelupplevelsen, men blir de inte gjorda är det okej. Jag ser jättegärna ”min spelare” igen i precis samma föreställning.
Heja Frölunda!
