Oinbjudna personer hade tagit sig friheten att ta sig en liten tur runt huset. Och så hade de påbörjat det klassiska ”står den här konstiga grejen kvar på det här konstiga stället nästa gång jag kollar så betyder det att de som bor här inte är hemma och då är det okej att jag bryter mig in i huset”-testet.
En jättestor sten var ivägkånkad, förrådsdörren var öppnad, vattenslangen utrullad och leksaker och krukor ommöblerade på altanen. Jag har hört talas om det här puckobeteendet otaliga gånger, och nu var det vår tur. Jag var mer förbannad än vad jag normalt är. Gormade och skrek, ringde polisen och hade de jäklarna hört mig så hade de nog snabbt avbrutit planerna på att eventuellt komma tillbaka.
Men sen blev jag rädd. Eller mest orolig. Det var så olustigt att veta att det hade varit främlingar utan goda avsikter och trampat runt i vår trädgård. Säkert tittat in genom fönster och sett mina blommor med sina tjuvögon. Mina blommor! Som bara får beskådas av folk jag tycker om!
I somras utlöste en fluga vårt larm när vi inte var hemma. Trots att jag vet att det tjuter så att man blir lomhörd i veckor när larmet löser ut, och trots att det var väktare på plats svinfort efter att den där tjuvflugan hade andats på detektorn, så låg jag vaken flera nätter i rad.
Tänk om de hade gjort inbrott. Tänk vad besvikna de hade blivit. Tänk att vi efter inbrottet hade behövt se en inspelning där de rackarns tjuvarna inser att det inte finns något av värde, och i nästa stund kommer en väktare in och karatesparkar dem i tinningen. Tänk om vi hade behövt leva med de ledsenansiktena på näthinnan för resten av livet. Inte så skön känsla.
Det känns ju sorgligt när man tänker på det, att vi inte äger en enda grej som är värd något. Inget fint alls att erbjuda tjuvar. Vi har två trasiga bilar som de kan ta om de vill. Alla våra möbler är kantstötta loppisköp. Den enda teknik vi äger som inte är en 10 år gammal tv med streck över hela rutan, är våra mobiler – och de har vi alltid med oss.
Vi äger inga fina verktyg, men vi har jättemånga trädgårdsredskap från Jula. Ingen av oss äger smycken. Det skulle vara mitt 69-kronors armbandsur med trasigt armband i så fall. Men hade det varit intressant så hade jag faktiskt kunna tänka mig att lägga ut det på trappen åt bovarna, så slapp de besväret med själva inbrytandet.
Ett inbrott hos oss hade gått till historien som det tråkigaste och mest ovärda inbrottet någonsin. Om det inte är så att det är något särskilt de är ute efter. Det kanske inte alls är dyrbara prylar de vill ha? Kanske inte coola fina verktyg, guld och juveler? Tänk om det är en ny typ av bov, en lite mer kultiverad rackare. En som vet att det enda vi äger av värde ligger i frysen. Är gult och växer i skogen på hösten. Börjar på kant och slutar på areller. Undrar om banken kan erbjuda frysfack? Det känns värt att kolla upp!
