Nina Persson: Där låg kransen – som ett monument över årets midsommar

Jag tror att vi alla kan hålla med om att vi svenskar behövde det här.

ANNONS
LocationHalland|

Jag vaknade tidigt denna midsommardagsmorgon – precis som de flesta morgnar på året. Men trots att jag kom i säng en bra bit efter midnatt – kanske något rusig av vin och livet – hade jag inte hjärta att ligga kvar. Solen strålade från en klarblå himmel, och gav hopp om ännu en vacker dag. En dag som man bara inte får lov att sova bort i mina ögon. Jag knuffade försiktigt på min man, som något tveksamt och yrvaket ändå masade sig upp på min inrådan. Vi tog på oss badkläder och tassade försiktigt ner till havet. Som att man inte riktigt ville väcka upp världen från denna förtrollande midsommarhelg.

ANNONS

Hela 22 grader klockan åtta på morgonen – när händer det ens i Sverige? Efter ett svalkande dopp i Kattegatt, strosade vi sakta upp mot stugan igen. Där, intill de nästintill vita sanddynorna, låg en midsommarkrans som fångade min uppmärksamhet. Den blommiga skapelsen, låg där som ett monument över detta magiska dygn som många av oss har fått uppleva. Jag log inombords. På vems huvud satt den igår? Och vilka äventyr hade kransen fått vara med om? Förmodligen hade personen som bar den, varit med om samma härliga midsommar som jag själv.

Hur många midsomrar har man inte frusit sig igenom? Trotsat vädret genom att bära sommarklänning till bara ben och sandaler. Bara för att. Suttit under tak och hört regnet smattra, eller rent av känt av dropparna ändå in på huden. Men inte i år. Årets midsommar blev så mycket bättre än man någonsin kunde hoppats på – trots att planerna spikades i sista stund. Och även om sill och nubbe smakar bra i alla väder, så är det något visst med att lunchen intas i skydd av sol istället för regn. Jordgubbarna smakar mer sommar när temperaturen når över tjugostrecket. Och just i år blev det en bra bit över. Lite för varmt enligt vissa, men det där vill jag inte ens höra talas om.

ANNONS

Jag tror att vi alla kan hålla med om att vi svenskar behövde den här midsommaren. Sol, värme, och en känsla av hoppfullhet. Det liksom kändes i atmosfären. För egen del bjöd helgen inte bara på svalkande dopp och fler fräknar på näsan. Den blev även några förutsättningslösa dagar av lugn och ro – med småslummer i solstolen, överraskningschampagne av stuggrannar, ljusa nätter tillsammans med nyfunna bekantskaper, och naturligtvis överdosering av färskpotatis och mannens egeninlagda sill.

När vi kom tillbaka stugan den där midsommardagsmorgonen, hängde jag upp våra blöta badkläder över en bänk utanför huset. På bänken låg min egen midsommarkrans kvar. Mitt eget monument över det gångna dygnet. Och trots att den fortfarande var vacker, slängde jag den i soporna innan vi åkte hemåt igen. Visst fanns det många minnen även i min krans, men de allra flesta sparar jag för evigt i mitt hjärta. Tack midsommarhelgen 2022, för allt du bjöd på – och för att du gav hopp om sommaren!

ANNONS