Inget av det kommer jag ifrån. Förutom att äta lördagsgodis och leka med kompisar är nämligen Biltema det bästa Bertil vet. Är det för att de har så himla spännande sortiment? Nej, de har ett café som säljer korv med bröd för en femma.
När Bertil får vad jag kallar morfarpengar, några kronor som någon snäll släkting gärna lämnar ifrån sig, så förvandlas de till korvören. I vår familj är korvören just pengar som sparas till korv. Ingen i denna värld älskar korv med bröd som den ungen.
Men på Biltema är det inte bara korven, det är upplevelsen. Bertil går med egna pengar till kassan och säger ”en kokt korv med bröd tack!” och lägger upp en näve svettiga mynt på disken. Under tiden måste jag snällt vänta vid ett bord. För han kan själv. När han ätit färdigt och han torkat ketchup och senap från sitt nöjda lilla ansikte så dukar han av efter sig. Sex och ett halvt år gammal är han en sådan exemplarisk cafégäst att mammahjärtat spricker av stolthet.
I cafét är det som på många andra caféer och snabbmatsställen, det finns brickställ där du ställer din bricka och en skräpstation där du slänger ditt skräp. Eftersom Bertil är så redig med avdukningen på café så kan vi alltid hålla det emot honom när han slarvar hemma.
Sist han hade tjatat till sig en korvutflykt upplevde vi båda något som vi har behövt bearbeta ganska ordentligt. När Bertil avnjöt sin korv och jag avnjöt synen av mitt barn som åt en korv, reste sig två damer från bordet bredvid. Till vår stora förskräckelse dukade de inte av efter sig. När de passerade vårt bort sa den ena kvinnan ”Har jag betalat för att äta kan de gott duka av efter mig också!”. Bertil satte korven i halsen och jag satte min goda uppfostran i halsen.
”Går de bara!?” halvskrek Bertil förfärat. Jag var tyst för jag blev så irriterad att jag hade god lust att springa ifatt damerna och trycka in deras majonnäsiga plastfolie från räkmackorna i munnarna på dem. För kom igen. De hade fikat på Biltema, det enda stället i Varberg där du kan äta ett rejält skrovmål för under 100 kronor. Det finns människor till allt, det ska gudarna veta, men att inte kunna lyfta bort din lilla bricka medan kön ringlar längre än vad den borde i coronatider och personalen har fullt upp – inte okej. Och det borde vuxna kunna räkna ut med röven eftersom Bertil kan räkna ut det med en lös framtand.
Nu är jag en person som brukar få skäll på restaurang för att jag hemskt gärna vill hjälpa serveringspersonalen att duka av för att underlätta deras arbete. Vilket jag inte gör. Men så här kan vi faktiskt inte ha det. Såvida det inte sitter uppe skyltar om att personer över 60 inte behöver duka av så gäller det faktiskt alla.
Det är lätt att klaga på barn och unga, gnälla på obefintligt hyfs och beteenden som inte faller en på läppen. Men att föregå med gott exempel, det är en bortglömd konst. Därför kommer Bertil i sommar hålla utbildningar i cafévett för den som är intresserad.
