Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Dagens kåsör. Anita Nyman

Analys: Nu skulle Falkenberg behöva några mål

Allsvenskan är i full gång och bollen är rund, påstås det. Jag tror det betyder att allt fortfarande kan hända, även om det ser mörkt ut där i tabellens botten.

Detta är en personligt skriven text och ingen nyhetsartikel.

Mitt minimala fotbollsintresse vaknade i samma stund som det började verka troligt att FFF skulle gå upp i Allsvenskan första gången. Sedan utplånades det direkt när de dök ner i Superettan igen, för att nu åter spira så smått när vi är tillbaka i eliten. (Ja, jag har förstått att man säger ”vi” om laget när det går bra och ”de” när det inte gör det.)

Jag är alltså, i bästa fall, en framgångssupporter som de riktiga supportrarna fnyser åt när jag med min rena gulvita halsduk utan noppor dyker upp på någon enstaka match då och då. Och naturligtvis bara om den spelas en kilometer från mitt hem. (Nej, jag ska inte skoja om Falcon Alkoholfri Arena. Det har skämtats om det namnet i snart fyra år nu, och allt förklenande är redan sagt.)

Mina kunskaper om fotboll är på en skala mellan ett och tio uppskattningsvis – noll. Och inte blir jag klokare av intervjuerna med spelare och tränare som kan låta ungefär så här:

”Nä men vi gör en bra första halvlek, vi vill vinna bollen högt och kommer till några riktigt bra chanser, men sen i andra tappar vi litegrann trycket, men som helhet tycker jag vi gör en väl genomförd match mot ett ganska bollstarkt lag.”

Matchen är slut, men fortfarande ”gör” de en bra första halvlek? Varför pratar alla, precis alla, spelare och tränare så här konstigt? Tror de att det låter spännande? Det gör det inte.

Men som tur är har vi ju proffskommentatorer som kan dela med sig av sina djupa insikter till oss som inte har fotbollen i blodet:

”De skulle behöva ett mål nu.” (Aha!)

”Det första målet är viktigt.” (Aha igen!)

”Det är en bolltrygg spelare.” (Ja, det är kanske därför han spelar i landslaget?)

”Hon fick en sträckning baksida lår.” (Lårets baksida alltså? Läser de direkt ur läkarjournalen eller?)

”Ajdarević är en fantastisk vänsterfot.” (Ridå.)

Det är inte utan att jag kan bli lite avundsjuk på supportrar som följer sitt lag i med- och motgång och inte drar sig för långa bussresor till matcher i regn, snö, åska och drivis. Tänk att känna en sådan villkorslös kärlek till något annat än sina barn!

Fast, och nu tänker jag förstås inte på FFF:s klack, ibland går ju kärleken överstyr och blir till hat och handgripligheter mot folk som älskar andra lag. Ett väldigt märkligt fenomen. Och väldigt manligt.

Vad jag vet är Falkenbergs supportrar rätt städade. Fast jag känner en som blev stoppad och kroppsvisiterad på väg in till en match mot Blåvitt i Göteborg, förra gången i Allsvenskan. Vakten gjorde en bister min när han kände ett hårt vapen i den gulvite mannens jackficka och plockade fram… han plockade fram en tallkotte som den nu kanske lite mer rosa mannen fått av sitt barnbarn och sedan glömt bort. Så kan det gå när Laget vid havet (och skogen) kommer till storstan. Ganska oförargligt ändå.