Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Nina Persson: Året då vi förstod essensen av vad som är viktigt i livet

Rosiga kinder av den kalla januariluften, snöiga vantar i hallen, och en familj som glatt äter av den överblivna äppelpajen från dagen innan. Det är de sista dagarna på jullovet, och vi försöker suga ut det sista av det. När många andra planer gått i stöpet, gäller det att hitta alternativ som skänker glädje. Precis som vi alla har fått göra väldigt länge nu.

Detta är en personligt skriven text och ingen nyhetsartikel.

Dagarna runt nyår läste jag många årsresuméer, där folk beskrev hur mycket man hade lärt sig under 2020, då pandemin drog fram och allt vändes upp och ner. Att man inte ska ta något för givet, och att man ska vara förberedd på att saker och ting kan hända som gör att livet förändras snabbt. Detta är inget jag specifikt kommer ta med mig från förra året, då detta är lärdomar jag tyvärr har blivit varse på många andra sätt i mitt vuxna liv. Det finns alltid saker som kan slå undan benen på dig när du minst anar det – inte bara en pandemi med allt vad det innebär. Det kan även vara hemska sjukdomar, skilsmässor, olyckor, och i värsta fall dödsfall. Du vet aldrig vad som väntar runt nästa hörn, så därför måste man leva fullt ut varje dag.

Jag ska inte slå mig själv för bröstet, för jag vet hur lätt det är att falla tillbaka i gamla tankebanor. Bitterheten och besvikelsen griper lätt tag i mig också. Jag gjorde själv en mental sammanfattning över 2020, och den första känslan var att ingenting hade blivit som planerat. Att året låg som en tung, blöt filt över mig. Och visst, det var många planer som fick ställas in, men när jag tittar i backspegeln ser jag också alla fina stunder jag upplevt. Trots allt.

Jag minns alla härliga upplevelser på hemmaplan i somras, då konserter och långväga resor byttes ut mot picknickar vid havet tillsammans med kompisar. Alla mysiga stunder man har upplevt i hemmet med familjen under hösten, som ersatte weekendresor och restaurangbesök. Långa promenader med vänner. Vänskap på distans. När man skrapar av allt det där andra – det som kostar pengar och kanske ger den extra lyxen i tillvaron - så är det ju faktiskt essensen av vad som är viktigt i livet det som till slut blir kvar.

Förra året var det förmodligen många som kom till insikt om, att en kram från en nära anhörig är viktigare än att kunna flyga till andra sidan jorden. I de bästa av världar ska det ena inte behöva utesluta det andra, men just nu är världen som den är. Jag har inte kunnat krama min mamma på väldigt länge nu, men jag är tacksam för de stunder vi kan få tillsammans ändå. För så är det inte för alla.

Så även om jullovet inte avrundades med hotellövernattning som vi först hade hoppats på, så blev en bit överbliven äppelpaj och filmkväll med familjen ändå en fin förberedelse på vardagen som väntar. Nu hoppas vi på ett snällt 2021 - och även om det inte blir det så försöker vi göra det bästa av situationen. Visst?