Jenny Wilson har sin bakgrund i bandet First Floor Power där hon sjöng och spelade gitarr. Efter två album gick hon sin egen väg och debuterade som soloartist 2005.
Hennes fjärde soloalbum Demand the Impossible rönte stor uppskattning och vann 2014 tre Grammisar i kategorierna Årets album, Årets producent och Årets musikvideo.
–Det var härligt med ett erkännande, så klart. Jag är särskilt glad för att jag var så otroligt sann med mig själv när jag skrev den här skivan, jag har aldrig varit så nära det jag ville visa. Jag är glad att människorna förstod vad jag talade om och tyckte om musiken, säger hon, under en paus från inspelningen av soundtracken till tv-serien Det mest förbjudna.
Resan mot hennes sanna jag inleddes som tolvåring, en busig och glad flicka och samtidigt försiktig och med en poetisk ådra.
Hon gick in i storasysterns ombonade varmt trä-doftande ”sommarrum” och fann The Cure’s skiva Boys don’t cry.
–Musiken träffade mig som en pil! Den gav mig råg i ryggen att definiera vem jag var och vara mig själv. Den fick mig att vara ännu mer intresserad av musik och ledde mig till ett annat liv än det jag hade tidigare.
Tio år senare bildade hon och Karl-Jonas Winqvist bandet First Floor Power.
Men att bli mamma, 26 år gammal, överträffade allt annat hon hade varit med om.
–Det har växt fram nya sätt att se på världen. Med barn måste man inrätta sitt liv så att barnet får plats och utvecklas. Det fick mig att ta mitt musikskapande på största allvar. Med mindre tid måste jag fokusera på det viktigaste. Jag har blivit mycket mer rädd om min tid och mitt liv.
Så hon hoppade av konstskolan och First Floor Power och satsade hårt på det hon verkligen trodde på – en solokarriär. Fyra år senare bar det frukt och hon solodebuterade med Love and youth (2005).
–Det var stort att gå min egen väg. Jag gjorde musiken hemma på kammaren i all enkelhet, men jag valde musiken helt kompromisslöst. Det satte en grundton på hur jag skulle gå vidare och utvecklas som konstnär. Inte bara spela en trudelutt, utan ta hela biten. Jag komponerar, producerar, spelar in musiken, regisserar videor och är ledare över hela det konstnärliga arbetet.
Naturligtvis fordrar denna kompakta hängivenhet envishet och övertygelse av stora mått – men inte helt och hållet utan ifrågasättanden.
–Ibland tänker jag att det jag gör inte spelar någon roll och att jag bör göra samhällsnytta istället. Då gäller det att bevisa för mig själv att det finns mening i det jag gör. Utan konst skulle vi människor antagligen gå under.
Konst är stort, ändå finns något avgjort större för Jenny Wilson.
–Jag är inte och har aldrig varit karriärist. Mitt privatliv och mina barn är viktigare än allt annat. Jag ger allt för mitt liv, men i det livet är musiken min kompass. Musik är min konst och mitt uttryckssätt.
Fyller: 40 år den 20 oktober.
Gör: Sångare, låtskrivare och producent.
Aktuell: Med soundtrack till SVT:s kommande tv-serie om Kerstin Thorvall, Det mest förbjudna, som hon har skrivit musiken till, spelar in och producerar.
Bor: Stockholm.
Familj: Två barn i åldrarna 14 och nio år.
Så firar hon födelsedagen: ”Med en brakfest.”
Om att fylla 40: ”Det känns fantastiskt! 40 är en fin ålder. Man har lärt sig att lita på sig själv och inte lyssna alltför mycket på andras krav på en.”
