Ingvar översatte "Den allvarsamma leken"

Interlingua är ett internationellt språk som helt består av låneord, främst från latinet, som är gemensamma för italienska, spans­ka, portugisiska, franska och engelska. Orden förekommer även i svenskan och alla språk med ursprung i Europa.

Grammatiken är jämförelsevis enkel och skulle kunna rymmas på en A4-sida. Som exempel kan nämnas att plural­ändelsen för alla substantiv alltid bara är ett s.

– Interlingua är alltså inget påhittat språk med påhittade ord, påpekar Ingvar Stenström och syftar på esperanto som han finner mindre acceptabelt.

Det var när Ingvar Stenström för några år sedan hörde en uppläsning av Hjalmar Söderbergs kända roman i radio, som han fick idén att översätta den till interlingua. Han tog kontakt med pensionerade veterinären Erik Enfors som också är en stor förespråkare av interlingua.

– Han var först lite tveksam, men i december förra året satte vi gång och fyra månader senare var vi klara. Erik har översatt ungefär hälften av bokens innehåll och även svarat för korrekturläsningen. Hans intresse för interlingua började för övrigt med att han gick en kurs som jag ledde.

Till saken hör att Ingvar Stenström numera är synskadad och har stora problem med att läsa vanlig text. Vid översättningen av ”Den allvarsamma leken” har han därför använt sig av en apparat som med datorns hjälp omvandlar skriven text till tal. Efterhand som apparaten läste den svenska texten översatte han mening för mening till interlingua.

– Jag gjorde översättningen direkt på datorn. Min dåliga syn gör att jag har svårt att se tangenterna, men tack vare att jag har rätt fingersättning gick det bra.

Hjalmar Söderberg skrev oerhört levande och använde många målande ord, framför allt adjektiv, som inte är helt enkla att översätta. Vad heter till exempel höstruggig, stabbig, tjyfgubben och pipsnugga på interlingua? Ingvar Stenström berättar att de mest knepiga orden har han delat upp för att få en adekvat översättning.

”Den allvarsamma leken” kom ut 1912 och 100-års­jubileet av utgivningen bidrog också till att Ingvar Stenström bestämde sig för att översätta boken. Romanen är aktuell än i dag och trots den erotiska undertonen har Hjalmar Söderberg valt att inte använda några runda ord.

– I så fall hade den inte fått ges ut, tror Ingvar Stenström.

Som tonåring på 40-talet var Ingvar Stenström först intresserad av esperanto, men när interlingua kom 1951 fann han det mycket mer överlägset.

Sedan dess har han varit en hängiven interlingvist och 1964 startade han Svenska Sällskapet för interlingua. Han har genom åren lett ett stort antal kurser i språket.

– Tack vare interlinguan kan jag tala med italienare, portugiser och spanjorer. De förstår vad jag säger, trots att jag egentligen inte kan deras modersmål, och jag förstår dem. Jag kan även ta till mig innehållet i deras tidningar. Totalt sett kan 600 miljoner människor förstå och läsa interlingua, säger Ingvar Stenström.

För två år sedan blev Ingvar Stenström änkling och bor sedan dess ensam i huset som han och hans fru Berit lät bygga på Vegagatan i Varberg 1962.

– Det året tillträdde jag en tjänst som läroverksadjunkt i engelska och tyska i Varberg och här har jag blivit kvar. När PS-gymnasiet stod klart flyttade jag över dit och fick även allmän språkkunskap som undervisnings­ämne, säger Ingvar Stenström som efter pensioneringen 1993 gett ut sammanlagt fem böcker.

Förutom problem med gula fläcken har han även drabbats av cancer. Ett till synes oförargligt hudmärke vid ena tinningen visade sig vara malignt och sjukdomen har spridit sig.

Operationen han genomgått tycks ha varit lyckosam men den efterföljande strål­behandlingen har gett en del biverkningar.

– Bland annat har hörseln på höger öra försvunnit till hälften, säger han.

Översättningen av ”Den allvarsamma leken” blev en 200 sidor tjock bok, men Ingvar Stenström vet inte hur många exemplar den sålts i.

– Den som vill köpa boken får vända sig direkt till internetförlaget Lulu.com och tack vare den fantastiska teknik som finns i dag trycker förlaget snabbt upp en bok som sedan skickas till beställaren. Själv tjänar jag inte en krona på boken, men det har heller inte varit meningen.

Fotnot. ”Den allvarsamma leken” har gått som radioföljetong i sommar med Krister Henriksson som uppläsare. Den lidelsefulla kärlekshistorien har filmatiserats två gånger (1945 och 1977) och nästa år påbörjas arbetet med ytter­ligare en inspelning. Regissör blir Pernilla August.

Så här inleder Hjalmar Söderberg sin roman ”Den allvarsamma leken”:

L ydia brukade bada ensam. Hon tyckte bäst om det så, och denna sommaren hade hon förresten ingen att bada med. Och hon behövde inte vara rädd: hennes far satt där uppe på bergknallen ett stycke ifrån och målade på sitt ”motiv från hafsbandet” och höll öga med att ingen obehörig kom för nära.

Hon steg ut i vattnet, tills det nådde henne till litet över midjan. Där blev hon stående med upplyfta armar och händerna knäppta bakom nacken, tills ringarna i vattnet slätats ut, och speglade sina aderton år i vågen.

I Ingvar Stenströms översättning av romanen till interlingua lyder:

L ydia habeva le habitude de banair se sol. Isto la placeva le melio. E iste estate – del resto – illa habeva necuno con qui banair se. Nulle companion in le banair. E illa non debeva haber pavor: Su patre sedeva non lontan sur un collina e pingeva ”Un motivo del costa” e la guardava per le oculo, a fin que necuno ”non autorisate” venirea troppo proxime a illa.

Illa vadeva in le aqua usque illo la attingeva a su talia. Ibi illa remaneva stante con le bracios levate e con le manos ponite detra su collo usque al momento quando le circulos sur le superficie se applanava e speculava su dece-octo annos in le superficie del undas.

Sven Bastholm