Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Balansövning. Cykelturer på grusvägarna hemma i Boarp är både avkoppling och träning.

Ingemars långa väg tillbaka

Bara en månad efter att före detta kommunrådet Ingemar Johansson i Falkenberg drabbades av en stroke föddes första barnbarnet Tilda. Sedan dess har hon inspirerat honom i kampen för att återta sin kropp. Han studerade fascinerat hur hon skapade alldeles nya färdigheter och att allt hon gjorde var övningar för att komma vidare. För hans egen del har det handlat om att återerövra sina tidigare kunskaper. De han aldrig ens har behövt tänka på; att gå, hälsa, raka och kamma sig och att cykla.

Det är en vacker dag med höstkänning. Den mörkgröna skogen vid Tubbared, i Boarp nära Sumpafallen, inte långt från Okome, har fått guldgula inslag. Vi sitter på verandan hemma hos före detta kommunrådet i Falkenberg Ingemar Johansson och ser ut över det vackra landskapet. Några enstaka svalor har dröjt sig kvar och kossorna idisslar stillsamt. Annars finns här både rådjur och älg. Ett lodjur har också haft sina vägar förbi.

Ingemar Johansson kommer ut från köket med kaffebrickan och dukar med gröna koppar. En helt vanlig, vardaglig syssla med handgrepp som vi normalt inte ägnar en tanke åt. Men för Ingemar Johansson ligger det massor av träning bakom handlingen. För tre och ett halvt år sedan slog stroken ner som en blixt från klar himmel. Från att ha haft kommunens högsta position till att bli beroende av hjälp med allt. Högra sidan av kroppen blev delvis utslagen. Ena armen och benet blev obrukbara, talet och balansen rubbades. Sedan dess har Ingemar Johansson fått skapa nya vägar i livet; både bildligt och bokstavligt. Vägen har gått från en säng på lasarettet, via rullstol till att kunna cykla på en tvåhjuling igen.

- Tröttheten är den största fienden. Men från dag ett har mitt mål varit att bli helt frisk igen. Sommaren 2007 var en milstolpe. Jag började köra bil igen och jag kände att min hand verkligen blev min högra hand och foten min högra fot igen. Det sades i början att det bara var under de två första åren som återhämtning kunde göras. För mig har de riktigt stora framstegen istället skett under det här tredje året. Nu har jag fått veta att kroppsfunktioner kan förbättras under hela livet. Forskning visar också att hjärnan delvis kan reparera skador som uppstår vid stroke. Överlevande nervceller kan ta över förlorade funktioner och nya nervceller kan bildas.

Ett år efter stroken var Ingemar Johansson tillbaka i politiken samtidigt som han tränade sin kropp och utmanade sin trötthet. Med starkt stöd från familjen, vännerna och de politiska kollegorna klarade han den första svåra tiden.

- Och jag uppskattar mina politiska vänner i olika läger som argumenterar emot och inte daltar med mig.

I dag gör han två till tre träningspass i veckan och arbetar dessutom halvtid. Han sitter med i fullmäktige, i kommunstyrelsen och dess arbetsutskott. Dessutom har han plats i kommunens utvecklingsbolag och är suppleant i Socialnämnden och styrelseledamot i Falkenbergs Biogas. Målet är fortfarande att kunna arbeta hundra procent igen.

Har du planer på att komma tillbaka som kommunråd?

- Nej, jag tycker Marie-Louise Wernersson gör ett alldeles utmärkt jobb. Vi arbetar för samma frågor och våra värderingar ligger nära varandra. Tack vare att vi har nästan dagliga kontakter och diskussioner känner jag att jag finns med där det händer i alla fall.

Ingemar Johansson tänker mycket på hur kommunen ska utvecklas. Och under samtalet återvänder han ofta till sina hjärtefrågor. Just nu engagerar han sig i diskussionerna om att tillåta sjönära boende och energi- och klimatfrågorna finns där hela tiden.

Du höll nyligen en föreläsning med rubriken ”Livet efter min stroke”, har du några råd till den som drabbas?

- Tyvärr är ingen stroke den andra lik så det är svårt att råda någon annan. Men jag tror att man framförallt måste utmana tröttheten och hela tiden flytta fram gränsen för vad man klarar. Det är lätt att bli skygg och inte våga sig ut i samhället igen. Så ett råd är att ge sig ut och vara öppen med vad som hänt. En fördel för mig är att jag har en bra grundfysik och lärt mig att tänka i muskler.

Men man kan ju ändå undra hur en man i sina bästa år som alltid hållit sig i god form drabbas av en stroke. Ingemar Johansson började tidigt med idrott och arbetade som polis i 30 år innan politiken tog över. Han deltog i Polis-SM i fridrott och spelade 700 matcher i Ätrafors BK innan han slutade med fotboll 39 år gammal. Naturligtvis har han funderat mycket på varför. Om han kunde gjort något annorlunda eller om han arbetat för mycket.

- Jag har fått en trolig orsak till stroken. I unga år fick jag veta att jag hade ett blåsljud i hjärtat. Jag uppmanades av läkare att träna bort det. En träning som mest bestod av intervallträning. Då växer inte hjärtat, men väl förmaken. En obalans bildas och kan ge hjärtflimmer som i sin tur kan ge upphov till stroke. Något jag inte visste på den tiden.

Ingemar Johansson har varit i vården under flera år nu. Han tycker vi har en väl fungerande sjukvård, men ser också dess brister och behov. Han funderar också över vad som hänt i kommunen under hans bortavaro.

- Jag har lärt mig att det inte alltid är de som ropar högst som har de största behoven.

Kanske har han blivit mer ödmjuk till livet eller utvecklat en större känslighet. Det får vara hur det vill med det. Självklart kommer han ändå att lägga sina erfarenheter av stroken i politiken och i vardagen.

Även om vila inte är Ingemar Johanssons starkaste gren sitter han ibland på verandan och lyssnar på någon ljudbok. Men han tar också tillvara varje tillfälle till träning. Allt från att hänga tvätt till promenader och cykelturer hemmavid. Han har också börjat ta ensamma skogspromenader, med mobilen i fickan som en försäkring, under förevändning att plocka svamp. Men egentligen tränar han sig i att ta sig fram över stock och sten. I dag har han fått tre barnbarn och det gäller att matcha deras utveckling och att välja nya vägar i livet.

 

 

 

 

 

Bild: Maria Gredeskog