Vill berätta. Texterna har blivit ännu viktigare för Louise Hoffsten. ”Jag ville berätta något, det har varit väldigt elementärt för mig”, säger hon.
Vill berätta. Texterna har blivit ännu viktigare för Louise Hoffsten. ”Jag ville berätta något, det har varit väldigt elementärt för mig”, säger hon.

Hoffsten fyller 50 – och har fullt upp

För arton år sedan fick Louise Hoffsten sjukdomen ms. Tvärtom vad många kanske trodde innebar det inte slutet för henne som artist.

ANNONS
|

Lagom till 50-årsdagen släpper hon albumet ”L”.

–Plattan är först och främst en present till mig själv med musik som jag själv tycker om. Jag har inga behov av att passa in längre. Livet är större än det, säger hon.

Louise Hoffstens fasta blick understryker att hon vet vad hon pratar om. Även om det är en relativt lindrig variant av multipel skleros som hon drabbats av har den påverkat kroppen, gjort henne mindre rörlig. Men det är knappast en slagen människa vi möter. I|stället verkar hon ha lagt in en ny växel.

I våras kom boken ”En näve grus” som hon skrivit tillsammans med journalisten Lena Katarina Swanberg ut i handeln. Innan dess inledde hon ett samarbete med artisten Meja. Under sommaren har hon färdigställt albumet ”L” som släpps i dagarna. Och senare i höst ska hon ut på turné med ”Wentus blues band”.

ANNONS

Är det något som har förändrats under de trettio år som du varit verksam som artist?

–Inte mycket, men naturligtvis måste jag ta hänsyn till min sjukdom. En skillnad är att tempot i min musik har gått ned. Men det har nog med åldern att göra.

Att nå 50-årsstrecket är jobbigt, erkänner hon. Trots att livet på många sätt är bättre nu än vid 45. Då för fem år sedan förlorade hon sin pappa, jazzmusikern Gunnar Hoffsten. Han som alltid funnits vid hennes sida och den som ledde in henne i musikens värld.

Louise beskriver hans död som ett stort mörker. Lusten att sjunga och spela försvann.

–Därför känns det extra roligt att släppa en ny platta nu vid femtio års ålder. Det trodde jag inte då.

–Den här skivan är för pappa också. När jag blev sjuk var det även en sorg för hela familjen, men pappa han deppade inte. Han menade att man ska upp på hästen igen. Så jag vet att han hade blivit jätteglad.

Jämfört med sina tidigare skivor tycker Louise Hoffsten att hon landat mer den här gången. Och texterna har blivit ännu viktigare. Låttitlarna som ”Lucky me”, ”My dignity” och ”I feel like running” talar också sitt tydliga språk.

ANNONS

–Jag ville berätta något, det har varit väldigt elementärt för mig.

Även namnet på albumet, ”L”, har en särskild innebörd, flera faktiskt. L är den romerska siffran för 50. Den står också för Louise.

–Jag vill vara stolt över att fylla 50 år, inte dölja det och tycka att det är jobbigt.

Genom åren har Louise Hoffsten blivit en av Sveriges största rock-, pop- och bluessångerskor. Hon har belönats med utmärkelser och priser, utnämnts till hedersdoktor vid Linköpings universitet, varit motiv på frimärken, deltagit i Melodifestivalen och medverkat en rad olika tv-program.

En karriär som många bara kan drömma om.

–Ändå, när lusten väcks till liv vill man göra en ny skiva. Livet går vidare och musiken är viktigare än någonsin.

Fyller: 50 år den 6 september 2015.

Bor: I villa i södra Stockholm.

Familj: Maken Dan Bratt och sonen Adrian, 12.

Gör: Artist.

Aktuell: Med albumet ”L”. Gav i våras ut boken ”En näve grus” skriven tillsammans med journalisten Lena Katarina Swanberg. Turnerar under hösten med ”Wentus Blues Band”.

Om att fylla 50: ”Det är både bra och dåligt. Jag har inte varit åldersfixerad tidigare. Men nu tycker jag inte att det är kul alls. Å andra sidan är jag väldigt glad och förvånad över att jag kommits å här långt. Det är jag tacksam för.”

Så firar jag födelsedagen: ”Jag firar med att släppa en ny platta. Sedan kommer jag att gå ut och äta middag med min familj.”

Viktigt i livet: ”Förr, när jag var yngre, ville jag vara ute och röja. Nu är det att spela som är viktigt, och att vara med familjen. Resten är inte intressant.”

ANNONS