Trodde du att Thomas Petersson eller hans skådespelande hustru Anna-Karin Palmgren var roligast i familjen? Nej, nej, nej!
– Stellan är den stora pajasen här. I jämförelse med honom är vi tråkiga, säger Thomas Petersson.
När han och Anna-Karin blev ett par valde de att inte skaffa gemensamma barn.
– Men något ska man ju ha att bekymra sig om så att man inte tänker för mycket på sig själv. Därför fick det bli en hund istället, även om jag som person egentligen är mer av en kattmänniska, säger Thomas.
Valet föll på en ”fralla”
Parets första gemensamma jycke var en beagle vid namn Pondus. Thomas berättar att det var en stor personlighet, men tyvärr blev Pondus bara fem år innan han fick somna in på grund av sjukdom. Efter sorgeåret bestämde sig paret för att bli med hund igen – och det var då Stellan kom in i bilden.
Två stora, svarta öron och en liten bastant kropp kännetecknar parets ”fralla”, som hundrasen kallas av de insatta. Att paret valde just en fransk bulldog berodde på att de ville att den nya familjemedlemmen skulle vara liten, så att han enkelt kunde följa med på semesterresor till Spanien.
– Tanken var ju god. Men Stellan väger fjorton kilo, så han blev för tung för att få sitta med i kabinen, konstaterar Thomas.
Att leva tillsammans med en ”fralla” är som att ha en clown i huset.
– Vi kan inte ens ta med honom på promenad utan att behöva skämmas, säger Thomas och skrattar:
– Om vi stöter ihop med någon och stannar för att prata så tar det bara någon minut innan Stellan tycker att han får för lite uppmärksamhet. Då låtsas han att hans bakben blir lama. Han börjar krypa fram och släpar dem efter sig. Det ser fruktansvärt stolligt ut!
Förvandlades till en larv
Liknande spex bjöd ”frallan” på när han skickades på lydnadskurs.
– När de andra hundarna tränade på att sitta fint la sig Stellan plötsligt på mage och började krypa som en larv. Hela tiden skrek han som ett ilsket spädbarn, säger Thomas.
Men vad gör väl det när Stellan är ”världens finaste”?
– För att vara ”fralla” är han ärligt talat en riktig snygging. Han har en tydlig nos (”mer kanin än gris”) och han dreglar inte. Han har också slutat fisa så att det osar sedan han fick specialkost. Så nu kan man inte skylla på honom längre.
Därutöver har Stellan en annan stor tillgång, avslöjar Thomas.
– Han har partyblåsa och kan hålla sig hur länge som helst. Till skillnad från andra hundar vill han bara ut när det är fint väder. Annars kniper han hellre och stannar inne och är i allas centrum.
