Östgötskan lyser fortfarande igenom lite lätt även om det gått mer än ett halvt sekel sedan han lämnade uppväxtorten Gusum mellan Norrköping och Valdemarsvik. Om Gusum varit känt för något har det varit för sitt numera rivna bruk. Där fick också Hans sitt första jobb.
– Min pappa Bengt arbetade på verkstadsgolvet men själv fick jag ett kontorsjobb tack vare att jag hade tagit realexamen med handelsinriktning. Synd bara att hela bruket skövlades efter nedläggningen, i synnerhet som det hade anor från 1600-talet, säger Hans som alltid värnat om det kulturella.
Gusum var annars inte den framtida drömplatsen för den som växt upp där och ännu inte passerat 20-strecket. Stockholm lockade och dit drog Hans redan som 18-åring för ett expeditionsjobb på Posten. Arbetet passade honom bra eftersom han redan då var intresserad av Sveriges städer, orter och byar.
– Jag fick lära mig 4 200 postanstalter under åren på Posten. Det tyckte jag var roligt eftersom jag alltid varit lite ”kartgalen”. Däremot trivdes jag inte med nattarbetet på Posten så jag slutade där 1964.
Att det inte var särskilt svårt att skaffa sig ett nytt jobb på den tiden är Hans fortsatta yrkesliv i Stockholm ett bra exempel på. Han knallade helt enkelt in på Skandinaviska Banken ett par gator bort och frågade om han kunde få börja arbeta där. Visst kunde han få det.
– Jag hamnade på utlåningsavdelningen och allt arbete skedde utan datorer. De kom ju långt senare, minns han.
1966 gifte Hans sig och flyttade till Örebro och ett bankjobb där. Vid den här tiden hade hans intresse sedan barnsben för trädgård och odling börjat spira på allvar. Han blev bekant med en trädgårdsmästare som en dag beklagade sig över att flera av hans anställda hade slutat.
– ”Kan jag kanske börja hos dig?” frågade jag honom och en tid senare blev det så. Jag slutade på banken och blev trädgårdsarbetare.
Därmed hade Hans landat i den bransch som han trivdes bäst i och efter något år sökte han in på Statens trädgårdsskola i Norrköping. 1971 lämnade han skolan som utbildad trädgårdsmästare och fick anställning på en av de stora växthusodlingarna i Hässelby Villastad utanför Stockholm. Han fick senare nöjet att vara med och bygga upp trädgårdsskolan i Gamleby och när Munkagårdsskolan i Tvååker stod klar 1984 gick flyttlasset dit. Där hade han de första åren befattningen som trädgårdsmästare och instruktör.
– Efter några år började jag även ”fuska” som lärare men eftersom jag inte hade den formella behärigheten genomgick jag 1992 lärarutbildning i Uppsala och fick lära mig pedagogik och metodik.
Med rätt behörighet i bagaget återvände Hans till Munkagårdsskolan som då upphöjts till naturbruksgymnasium. Där arbetade han som yrkeslärare fram till 2009 och anförtroddes innan dess att även vara ordförande i Lärarförbundets i Varberg. I den egenskapen var det ofta arbetsrätten och arbetsmiljön han stred för.
Att Hans aldrig längtade till pensionen framgår av det faktum att han jobbade tills han var 67 år. Hade han inte varit tvungen att tacka för sig då hade han kanske varit kvar på skolan än i dag. Som fackordförande slutade han först i fjol.
– Jag tyckte om mitt jobb som lärare och kände det som en stor förmån att få inspirera unga människor till en yrkesinriktning inom naturbruket. Även det fackliga arbetet, som jag var anställd på till 40 procent, var givande och inspirerande.
Hans bor sedan 1987 i en villa från 1918 med välbevarade eternitplattor i rött. Själv har han också stått sig bra genom åren och ser knappast ut att vara 70 år gammal, varken till kropp eller själ. Som pensionär går han på gym tre gånger i veckan men var inte lika flitig med motionerandet innan dess.
Trots havsutsikt och cykelavstånd till närmsta badplats klappar hans ungdomliga hjärta ännu mer för Öland. Där har han sedan länge ett fritidshus och där finns vilda orkidéer som är hans favoritblomma.
– Norrköping har också en stor plats i mitt hjärta men jag tror inte vi flyttar varken dit eller till Öland. Jag skulle nog inte få med mig min fru.
