Niels har musiken i blodet. Pappa Ernst-Henrich är orgelbyggare och mamma Gisela organist och körledare. 1988 flyttade familjen till Kungsäter och Niels fick 13 år gammal börja på Vidhögeskolan i Veddige. Närmast kom de från Älvsåker utanför Kungsbacka och hade innan dess bott i Skåne i åtta år.
- Jag är född i Tyskland men vara bara ett år gammal när vi flyttade till Sverige. Därför har jag alltid betraktat mig som svensk, berättar Niels.
I högstadiet i Veddige började Niels spela tillsammans med sina kompisar och mest handlade det om pop och rock. Gruppen var inte helt oäven utan vann till och med en talangtävling.
- Vi var tre killar och fyra tjejer i gruppen och det lät nog inte så tokigt om oss. Jag minns att vi till och med var inne hos er på Hallands Nyheter och berättade att vi vunnit en tävling, berättar Niels som på den tiden också spelade en del klassisk musik med olika ensembler på Musikskolan i Varberg.
I början av 90-talet ville Niels på allvar utveckla sin medfödda talang. Han började spela piano för Inga Johansson på Musikskolan i Varberg. Dessutom spelade han lite klarinett.
Under gymnasietiden fick Niels kontakt med Erik Mohlin, mångårig organist och körledare i Varberg, och sedan dess har orgeln varit hans huvudinstrument.
- En bättre läromästare får man leta efter. Jag spelade för honom i två år och det var han som fick mig att satsa seriöst på orgelspelet. Erik Mohlin har betytt mycket för mig vilket även de tre lärare som jag haft efter honom har gjort.
19 år gammal och nybliven student sökte Niels till Musikhögskolan i Piteå. Året var 1994 och han blev antagen direkt. Efter fyra år i Piteå fortsatte han sina studier vid Sibelius-akademin i Helsingfors. Att han hamnade i Finland beror på att han träffade en flicka vid högskolan i Piteå och då uppstod ljuv musik, fast på ett annat sätt.
- Hon heter Marianne och är numera min fru. Vi har två döttrar och bor i dag på en ort som heter Ingå och ligger fem mil nordväst om Helsingfors, berättar Niels.
Annars var det nära att Niels hamnat i Bremen sedan han slutat i Piteå. Hans lärare, professor Hans-Ola Ericsson, tyckte att han skulle förkovra sig ytterligare där.
För ett år sedan avlade Niels diplomorganistexamen vilket är det högsta man kan bli som orgelspelare. Han tjänstgör i dag som organist och körledare i Karis som är grannförsamlingen till Ingå.
- Marianne har motsvarande tjänst här i Ingå. De flesta talar svenska i den här delen av Finland så jag har inga problem med språket. Fast jag kan tala lite finska om det skulle behövas.
Vid sidan av organisttjänsten ger Nils också konserter med jämna mellanrum. Eftersom han är diplomorganist kan han också kalla sig konsertorganist.
- Det blir en del konserter och det är roligt. Men konserterandet är lite säsongsbetonat och det kanske bara är bra eftersom jag har en familj att tänka på också.
Några egentliga framtidsplaner har har inte Niels. Han är fortfarande inskriven på Sibelius-akademin och skulle kunna tänka sig att studera eller forska ytterligare.
- Jag har faktiskt ingen aning om hur framtiden ser ut. Just nu rullar det på rätt bra och jag trivs både här i Finland och med min tjänst. Vi får se hur det blir framöver.
Kontakten med Varberg är begränsad numera. Niels brukar komma på besök på somrarna men oftare än så blir det inte.
- Min pappa bor ju där nere och vi brukar hälsa på honom på semestern. Även om jag betraktar Varbergsbygden som min hemtrakt har jag inte så mycket kontakt med den längre. Det har blivit så bara.
