Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Det var här det började. En mer passande bakgrund än Getakärrs kyrkoruin kan man inte tänka sig när man fotograferar upphovsmakarna bakom boken Min historia om Varberg: från vänster Birgit Norling, Gert Nelje och Håkan Norling.

Fundering blev en bok om Varberg

En dag för åtta år sedan stod Gert Nelje och Håkan Norling och tittade ut över ruinerna vid Getakärr och funderade över hur staden där kunde ha sett ut under sin blomstringstid på 1300-talet. Ett par dagar senare kom Håkan Norling med en teckning. Det var början till den bok om Varberg som nu ligger klar.

När Gert Nelje går omkring i Varberg ser han mycket mer än vad vi andra gör.

Han ser spåren efter Kungsvägen, den urgamla vägen genom Halland från norr till söder, han funderar över spetälskekolonin i Gamla Varberg, han ser spåren av bränder och blodiga krig som tvingat stadens befolkning att inte mindre än fyra gånger bygga upp allt igen.

– Jag tänker nog alltid historiskt, säger han, nästan lite urskuldande.

Berätta hur ditt historiska intresse föddes!

– Jag var 11 år och gick i fjärde klass i folkskolan. En timme i veckan undervisades vi i historia av överlärare Fransson och han gjorde ämnet så spännande. Han kom in med stenyxor i klassrummet när vi skulle läsa om stenåldern och jag kände att detta var min grej!

– Dessutom hade andra världskriget just brutit ut, och det påverkade mig också mycket.

– Man levde mitt i historien och så har jag känt det sedan dess.

Gert Nelje valde dock tandläkarbanan som sin försörjning och det var först när han gick i pension 1998 som han på allvar kunde ta upp sitt historiska intresse igen.

– Jag blev tillfrågad om jag ville gå med i Hembygdsföreningen Gamla Varbergs styrelse. Det gjorde jag gärna. Då hade jag redan släktforskat en del också. Jag var kassör i 15 år och fick vara med och ge ut tio böcker i hembygdsföreningens regi – så jag lärde mig i alla fall att göra böcker.

Hur länge har du haft den här boken i tankarna?

– Den har nog funnits i mitt huvud rätt länge. Jag tycker om att försöka tänka mig in i saker och ting, föreställa mig hur det kan ha sett ut här i Varberg förr. Varberg är en säregen stad och den här boken är min historia om staden. Jag vet inte om alla skriver under på den, men då får de väl tala om det.

– Jag är beredd på att ta kritik, det är bara trevligt med andras åsikter – då har de ju i alla fall läst boken!

Gert betonar att det aldrig blivit någon bok utan det stora arbete som Birgit och Håkan Norling lagt ner, Birgit på den digitala bearbetningen, Håkan på illustrationer och layout.

Boken är lättläst, pedagogiskt upplagd och rikt illustrerad. Teckningarna sätter fantasin i rörelse och kartorna i slutet av boken hjälper läsaren att vandra med Gert genom de fyra olika stadsbildningarna.

Har du stött på nya frågeställningar under arbetet?

– Ja, det är nog ofrånkomligt. Jag har haft anledning att grunna över orsakerna till flytten från Getakärr till Ny Varberg – och väldigt enkelt uttryckt så var det nog som vanligt makt och pengar som styrde.

Vad är den värsta händelsen i Varbergs historia?

– Utan tvekan blodbadet vid Ny Varberg den 28 augusti 1565 – det var så blodtörstigt och hemskt att man inte kan föreställa sig det... Det var en regelrätt slakt. Himleåns vatten färgades rött av allt blod. Krigets skändligheter är förfärliga.

Hur hoppas du att den här boken används?

– Jag skulle inte ha något emot att den blir underlag för en studiecirkel. Det hade varit roligt. Och kanske kan det glädja den som vill ha en översiktiktbild över Varbergs historia från 1300-talet och framåt.

Du bor själv i ett historiskt hus. Berätta!

– Ja, man kan säga att jag lever mitt uppe i historien. Vårt hus byggdes upp 1865 efter den stora branden 1863, som ödelade hela staden söder om Torggatan. När det byggdes fanns det varken el, vatten eller avlopp i huset, inga bilar på gatorna – det var en helt annan värld. Allt eftersom har det uppdaterats och vi är snart klara med en stor renovering – men all historia finns i väggarna och i en massa detaljer som vi varit noga med att bevara.

Du har själv många tankar om hur Varberg hade kunnat utvecklas om staden fått växa på ett och samma ställe, med Getakärr som kärna. Hur hade det kunnat se ut?

– Den skulle nog ha sett ut som nu men med en stor skillnad: vi skulle ha haft många fler medeltida lämningar, ruiner och byggnader kvar.