Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Klar för dansens virvlar. Frida Carlsson gillar att dansa folkdans. Och sedan hon gick ner i vikt kan hon dansa i den fina Krogseredsdräkten, som hennes mamma gjort. ”Den är så fin och jag är så glad att jag kommer i den!” Rockar loss. Sedan Frida hittade metoden som hjälpte henne att gå ner i vikt har hon också upptäckt att hon gillar att röra på sig - rockringen är ett annat sätt att hålla formen.

Frida är inte rädd för att pröva nya steg

Frida Carlsson i Linnarp tar några danssteg på vägen, klädd i folkdräkten som hennes mamma gjort. Det är dags för 30-årsfirande och Fridas liv går in i ett nytt skede - snart är hon vd i familjeföretaget!

Frida Carlsson skrattar och säger att hon inte är orolig för att hon inte hunnit tillräckligt mycket innan sin 30-årsdag. Hon har levt halva sitt liv med sin Johan, hon har två barn, hon har prövat på att vara politiker, hon har hunnit byta karriär och hon har bytt livsstil.

– Det känns riktigt bra!

Frida kommer från den lilla byn Årnakulla utanför Krogsered. Där växte hon upp som yngst av fem syskon och sommarjobbade precis som syskonen i föräldrarnas företag Metall & Lego, som jobbar med CNC-svarvning och fräsning i metall och stål, även syrafasta.

Frida bestämde sig för att arbeta inom vården, utbildade sig till undersköterska och fick jobb direkt inom bemanningsenheten i Falkenberg, ett roligt jobb som tog henne runt om i kommunen.

Redan då hade hon träffat kärleken i sitt liv, Johan Carlsson från Linnarp i Rolfstorp.

– Det var faktiskt tack vare mamma vi träffades. Hon övertalade mig och en kompis att åka och dansa på Västerhagen. Vi tyckte det var jättetråkigt men hon fick oss att åka dit en gång till – och då träffade jag Johan. Min kompis träffade sin kille där också, så det var ju tur att mamma envisades.

Trots åldersskillnaden, Johan var 21 år och Frida 15, blev de ett par och relationen fick växa till sig under Fridas gymnasietid, då de bara kunde träffas på helgerna.

– Åldersskillnaden har aldrig varit något problem, jag har alltid känt mig äldre än jag är. Och så snart jag var klar med gymnasiet flyttade jag hit till Linnarp!

2005 kom första barnet, Nils, och Frida började arbeta inom hemtjänsten i Varberg för att få familjesituationen att gå ihop. Tre år senare föddes Gustav och Frida fortsatte inom vården.

Men för två år sedan dök en helt ny möjlighet upp. Det började bli dags för generationsskifte i familjeföretaget, och Frida fick frågan om hon kunde tänka sig att tillsammans med två av sina bröder och en svåger ta över ansvaret.

– Jag var bara två år när mina föräldrar startade företaget så jag har ju i stort sett växt upp där. Men därifrån till att ta över firman är det ju ett rätt stort steg.

Frida tog tjänstledigt från hemtjänsten för att pröva och efter ett år sa hon upp sig för att på allvar satsa på verkstadsindustrin istället. Och nu håller hon som bäst på att skolas in som vd.

– Jag hade nog aldrig vågat föreslå det själv, skrattar hon. Det var mina bröder som tycker att jag skulle passa. Vi delar upp det så att var och en gör det den trivs bäst med, så jag blir den som får ha kontakter med myndigheter och hålla koll på lagar och regler. Och så ska jag vara ekonomiansvarig, så nu pluggar jag bokföring och går som lärling hos mamma, som skött ekonomin i företaget.

– Det är både roligt och spännande. Jag gillar att hålla ordning och organisera. Och jag har nytta av mina erfarenheter, både som anställd och från politiken.

Men av alla de omställningar i livet som Frida har gjort är hon nog allra mest stolt över att hon lyckats bemästra sin övervikt och hitta en livsstil som håller och som hon mår bra av.

– Det var för mig som för många andra att kilona smög sig på efter graviditeterna. Jag ville verkligen gå ner i vikt och testade olika metoder utan att lyckas.

En dag visade vågen 101 kg och Frida kände att gränsen var nådd. Hon tog kontakt med distriktssköterskan och via henne kom hon med i en kurs i viktminskning enligt Stahremetoden.

– Det gick väldigt bra. På de tio veckor som kursen höll på gick jag ner 15 kilo. Och sedan dess har jag gått ner ytterligare så att jag nu väger 22 kilo mindre.

– Det som var så bra var att man fick jobba med känslorna kring maten, reda ut varför man äter som man gör. Är man trött eller stressad är det lätt att man stoppar i sig något. Själv hade jag till exempel intalat mig att mörk choklad var så nyttigt – så jag kunde sätta i mig en hel chokladkaka på vägen hem!

– Att verkligen rannsaka sig själv och ändra sina automatiska tankar till medvetna tankar, det är något man får jobba med hela tiden. Men jag växte som person under den här tiden och fick mycket bättre självkänsla.

Så bra tyckte Frida kursen var att hon bestämde sig för att själv utbilda sig till behandlare. Hon ser fram emot att få dela med sig av sina erfarenheter. Och själv är hon ett levande bevis för att det går att ändra sig.

– Om någon hade sagt till mig att jag skulle börja jogga och gilla det så hade jag bara skrattat, för det har verkligen inte varit min grej. Nu tycker jag det är underbart att ge mig ut och röra på mig – önskar bara att jag inte vore så mörkrädd… Men att komma över det får väl bli nästa utmaning!