–För att vara en stor artist behöver man sensibilitet för musikens poesi och plats i historien, säger han.
Pianovirtuosen Staffan Scheja har intagit världens mest prestigefulla arenor och är ledamot och vice preses på Kungliga Musikaliska Akademien. Musikstudierna inleddes vid nio års ålder och följdes fem år senare av en offentlig konsertdebut med Herbert Blomstedt och Sveriges Radios Symfoniorkester.
Ett år senare satt underbarnet iklädd Mozarts utstyrsel och spelade inför ett fullsatt Cirkus i en tv-sänd konsert.
–Jag var nervös, men klarade det bra och fick fina recensioner, säger han i sin studio på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, där han är professor i piano och prorektor.
Genomslaget efter sändningen i Sveriges då enda tv-kanal var så stort att han därefter var ständigt efterfrågad. Inte bara i hemlandet, utan även i Storbritannien och USA, där han förkovrade sig hos mästarna Ilona Kabos och Ania Dorfmann.
Sitt stora internationella genombrott upplevde den 25-årige pianisten sedan han vann den prestigefulla musiktävlingen Busoni. Därefter öppnades världens finaste scener på vid gavel. Speciellt omvälvande var att spela på legendariska Carnegie Hall i New York, minns han.
–Det var en stark upplevelse. En gång hade jag suttit där och lyssnat på mästarna, nu spelade jag där som solist. Det kändes väldigt stort.
Flera decennier senare lever passionen för musiken fortfarande. Inspiration hämtas såväl från studenterna han handleder som genom konserter.
–Varje konsert är en utmaning. Man möter en ny publik varje gång.
Bortom musiken består livet av familjen och slalomåkning, gärna en kombination av bådadera.
–Skidåkning är en av de få sporterna som jag känner mig bekväm med. Det är härligt med höga berg, frisk luft och fart.
De senaste åren har familjen fått "tillökning”: Dante.
–Han är en ilsken liten pudel, svart som synden. Jag har aldrig haft hund, men har blivit väldigt förtjust i honom. Vi trivs i mitt arbetsrum, går på längre promenader och spelar fotboll tillsammans.
Föreställningen att stora musiker odlar ett yvigt känsloliv lever på undantag hos Staffan Scheja.
–Jag är inte kolerisk på något sätt, utan är lugn och sansad. Jag går inte i konflikt i onödan. Jag kanaliserar mitt temperament i musiken.
Även om han väldigt gärna är med och inviger Musikhögskolans nya campus om halvannat år så rycker tidpunkten för pensioneringen allt närmare. Men bara som professor.
–Vi musiker går inte i pension. Vi samlar på erfarenheter och blir bara bättre med åren. Då gäller det att fortsätta öva. Jag gör det tre-fyra timmar om dagen och längtar till den stunden, säger Staffan Scheja.
Fyller: 65 år den 25 april 2015.
Gör: Konsertpianist, professor och prorektor vid Kungliga Musikhögskolan.
Bor: Stockholm.
Familj: Hustrun Lizzie och döttrarna Ania och Alexandra. Daniel, Rebecca och Leonard i tidigare äktenskap.
Så firar jag födelsedagen: "Middag med familjen.”
Om att fylla 65: ”Jag ser mig inte som en sysslolös pensionär. Jag tänker fortsätta arbeta och hoppas på bibehållen god hälsa.”
