För Göran är det nödvändigt att segla

Göran Nordbladh är Varbergsgrabben som en gång i sin ungdom blev tillfrågad av pappa läroverksadjunkten om han ville bli läkare.

– Aldrig i livet, blev svaret.

Att han valde latinlinjen på läroverket gav heller ingen signal om att han lite längre fram skulle ägna sig åt läkaryrket. Efter studentexamen 1966 gav han sig dessutom ut på en årslång jordenrunt-seglats med Älvsnabben och väl tillbaka på fast mark sneglade han åt det militära och tillbringade två år på Sjökrigsskolan utanför Stockholm.

Några absoluta planer på att bli yrkesofficer inom flottan fanns dock inte. I stället nöjde han sig med att bli marinintendent och reservofficer. Det fick liksom räcka.

Vad som definitivt avgjorde det slutliga yrkesvalet har Göran inget klockrent svar på men att han i slutet av 60-talet arbetade som städare och vårdbiträde på Sahlgrenska spelade utan tvekan in. Att jobbet var allt annat än glamoröst avskräckte inte.

– Bland annat städade jag upp efter operationer. Det var blod överallt, minns han.

När Göran bestämt sig för att utbilda sig inom det medicinska sökte han för säkerhets skull både till tandläkarutbildningen och läkarutbildningen. Eftersom han antogs till det sistnämnda var det bara att slå till. 1969 började han på medicinska fakulteten vid Göteborgs universitet och därmed väntade flera år av hårt pluggande. Samtidigt hände det stora saker på det privata området.

– Under studietiden träffade jag min blivande fru Susanne och 1972 fick vi vårt första barn, berättar han.

1975 tog Göran sin läkarexamen och hamnade därefter i Gävle för 18 månaders AT-tjänstgöring. Att han två år senare var tillbaka i Varberg var mycket en slump.

– Min fru fick jobb i Varberg och det var faktiskt det som gjorde att vi återvände.

Själv anställdes Göran på Sjukhuset i Varberg där han arbetade på samtliga kliniker för att nå sitt mål att bli allmänspecialist.

I nio år var han distriksläkare vid Vårdcentralen vid Västra Vallgatan för att 1990 bli företagsläkare vid Ringhals. Åren där beskriver han som ”mycket intressanta” vilket ger anledning att testa honom på hans uppfattning i den allt hetare kärnkraftsfrågan.

– Efter att ha sett vad som görs i säkerhetsavseende på Ringhals har jag en väldigt stor tilltro till driften där. Jag skulle vilja se en ny generation av kärnkraftverk där säkerheten är garanterad så långt det bara är möjligt, säger Göran som under sina år på Ringhals aldrig hade någon patient med symptom som skulle kunna releateras till någon form av strålning.

Efter några år som kommunens företagsläkare återvände Göran till Vårdcentralen på Västra Vallgatan i Varberg. Sedan ett år tillbaka arbetar han på Vårdcentralen i Horred där han trivs alldeles utmärkt.

– Vi är en tvåläkarstation med fantastiskt fin personal. Själv arbetar jag numera bara 80 procent och är ledig en dag i veckan. Det känns bra när man kommit upp i den ålder jag är i nu.

Göran har många synpunkter på den svenska sjukvården och drar sig inte för att utdela en och annan känga. Framför allt tycker han att den okunskap och det ointresse som många sjukvårdspolitiker visar upp är direkt skrämmande.

Det han efterlyser är framför allt en dialog mellan läkare och politiker och ett större engagemang från de sistnämndas sida.

– Under alla mina år som läkare har det aldrig hänt någon enda gång att någon politiker kommit på besök och frågat vad som är bra, vad som är mindre bra och vad som kan göras bättre. Ändå ska de vara med och besluta om vården och vårt arbete, säger Göran och menar att många satsningar som förs på tal aldrig genomförs utan stannar vid tomma ord.

Själv försöker han leva som han lär. Varje arbetsdag cyklar han från hemmet i Södra Näs till järnvägsstationen i Varberg där han tar Boråståget till Horred. När han är ledig står fysisk aktivitet ofta på programmet och för att inte missa något när det gäller näringsintaget tar han en selentablett om dagen och kompletterar gärna med Omega 3 och lite D-vitaminer.

– Jag försöker följa den medicinska utvecklingen och debatten så långt det är möjligt. Omega 3-fettsyror började jag intressera mig för på 80-talet och D-vitaminer brukar jag också rekommendera mina patienter. Nästan alla människor i vårt land har brist på det vitaminet, säger han.

Efter drygt 35 år som läkare är Göran nu inne på upploppet. På måndag fyller han 65 år men trots att han uppnår folkpensionsåldern tänker han jobba ett år till. Därefter kan han ägna nästan hur mycket tid som helst åt båtlivet som fascinerat honom sedan uppväxtåren på Ringvägen.

Han har naturligtvis egen segelbåt och är en av delägarna i ”sardinfiskebåten” Arwen som han var med om att bygga på Getterön och som sjösattes 2007. Medlemskapet i Föreningen Allmogebåtar och i Skärkarlarna ger ytteligare näring år hans marina intressen.

– Men när jag blir pensionär på riktigt ska jag framför allt börja träna. Då tänker jag köra ett träningspass klockan åtta varje morgon.

Sven Bastholm