Nu är det inte så att Bengt vill komma ifrån Bois, tvärtom vill vi påstå att han är lika grön i själen som sin salig far. Och att äpplet inte faller långt från trädet även när det gäller personliga egenskaper konstaterar vi också med lätthet när vi träffas över en kopp kaffe. Humorn, slagfärdigheten och det goa skrattet förenar honom med pappan, den legendariske Bois-ledaren Stig-Roland Carlsson som närmast vigde sitt liv åt sin älsklingsklubb.
– Pappa tog ju tidigt med mig till Bois, både till fotbollen och brottningen. Att jag skulle börja i någon annan klubb var fullständigt otänkbart, säger Bengt som hunnit bli 53 år gammal.
Att talangen fanns där för båda sporterna visade sig snart. I tio år spelade Bengt både fotboll och brottades för Bois och ett tag provade han även på handboll som då var en sektion inom föreningen. I fotbollen var konkurrensen hård vid den här tiden så där slutade Bengt sin karriär redan i pojklaget. Han insåg att han aldrig skulle bli någon storspelare.
– Farsan sade till mig att ”nu får får du välja vilket du ska satsa på” och då blev det brottningen. Valet var egentligen inte svårt eftersom Hagadalarn hade varit min tränare sedan jag var sex år. Hans entusiasm var den största anledningen till att jag valde brottningen.
Som brottare menar Bengt att han aldrig gick ”hela vägen ut”. Redan i 20-årsåldern började han ta hand om knattebrottarna i Bois och upptäckte snabbt att han trivdes lika bra vid sidan av mattan som på den. Kanske till och med bättre. Under några år var han både aktiv brottare och tränare men gled efter hand alltmer över till det sistnämnda.
– Som aktiv blev jag som bäst sexa eller sjua på ungdoms-SM och det är ju inte så mycket att skryta om. Som ledare och tränare gick det bättre så jag besämde mig för att satsa på det i stället. Vi har alla våra platser i livet.
Något uppehåll att tala om har Bengt aldrig gjort från brottningen. En extra kick fick han när han för åtta år sedan startade brottningsträning för tjejer. Det började med att hans båda döttrar Loo och Lisa ville testa det som farsan ägnade så stor del av sin fritid åt. En kväll följde de helt enkelt med till brottarlokalen och sedan dröjde det inte länge förrän även deras kompisar följde med.
– Snart hade jag bilen full med tjejer när jag åkte från Lindberg till brottningsträningen i stan. Både Loo och Lisa har slutat med brottningen nu men det var roligt att de ville vara med ett tag i alla fall.
I dag har Bengt 15 aktiva brottningstjejer i sin grupp. Flera av dem har redan nått stora framgångar, framför allt Lisa Holgersson som kom tvåa i stora SM och trea på junior-EM tidigare i år. Emma Elonsson, som bland annat kvalat till OS, är också engagerad som tjejernas tränare.
Från början var Bengt tveksam till tjejbrottning. Han sticker inte under stol med att han tyckte det var en sport för enbart killar. Sedan han varit på en tävling där tjejbrottning förekom ändrade han uppfattning.
– Tjejer brottas bara fristil och där händer det ju lite mer. Jag tror fristilen passar dem bättre än den klassiska stilen, säger han.
Bengt är en stor vän av frihet och jämlikhet och har sett till att hans brottartjejer inte sätts på undantag i den stora Boisfamiljen. De har fasta träningstider på måndagar och onsdagar och det är ingen idé att någon annan försöker lägga beslag på de timmarna.
– Vi ska inte behöva anpassa oss efter andra. Tjejbrottning är på stark frammarsch, inte bara i Sverige utan i hela världen och därför är det självklart att även vi i Varberg ska hänga med i utvecklingen, säger han.
Bengt är även delaktig i seniorträningen för herrar på torsdagar och ledde nyligen Varbergs Bois till A-fyrstads efter en heroisk insats i Trelleborg av framför allt 45-årige Håkan Persson. Även om det är länge sedan Bengt krängde av sig tävlingstrikån för gott nöjer han sig inte med att enbart stå vid sidan av mattan på träningarna.
– Jag kan inte låta bli att brottas lite också. Det är fortfarande så himla kul men det är särskilt länge man orkar hänga med numera, säger Bengt som hunnit fylla 53 år.
Riktigt samma uppfattning hade inte sonen Emil som senast var gäst i ”Råda tråden”. När han var liten tog Bengt så klart med sig honom till brottarmattan men sejouren där blev inte långvarig.
– En halv säsong ungefär. Emil tyckte i och för sig att det kunde vara rätt roligt att brottas men han tyckte inte det var roligt att bli svett, säger Bengt med ett skratt.
Att Emil i stället låg mer åt det konstnärliga hållet och i dag arbetar med film tycker Bengt är helt okey. Någon som helst besvikelse över att sonen inte blev brottare går inte att skönja.
– Emil får självklart hålla på med det han tycker är roligt. Han är enveten på sitt sätt och jag stöttar honom till hundra procent i allt han ägnar sig åt.
I tonåren utgjorde musiken en klar konkurrent till Bengts idrottande. Han var politiskt knallröd och ägna stor del av sin fritid åt att vara sångare i rockbandet Nepal. Sedan han lagt sångmicken åt sidan blev brottningen åter huvudintresset.
– Men jag har kvar mitt musikintresse fast jag sjunger inte längre. Politiskt ligger jag fortfarande åt vänsterhållet men nöjer mig numera med att vara sosse, säger han.
Bengt bor i dag i Lindberg strax utanför Varberg men som uppväxt på Almers väg i Varberg är han i själ och hjärta en utpräglad stadsgrabb. Efter grundskolan sökte han in på gymnasiet och blev också antagen till el- och teleprogrammet. Att han tackade nej berodde på att han redan fått jobb på Heurlins Lackering som då, i mitten av 70-talet, var en arbetsplats där många Boisare tjänade sitt levebröd. En av dem var pappa Stig-Roland.
– Jag ville ju tjäna pengar och när blev erbjuden fortsatt jobb på Heurlins så tackade jag ja, berättar Bengt som även hann med sju år på Interprodukt i Veddige innan han anställdes av Falkenbergs Rör som ventilationsmontör.
Träning tre kvällar i veckan och tävling var och varannan helg har inte fått Bengt att tröttna på brottningen. Han tänker fortsätta som tränare och ledare så länge han kan och orkar. Eller som han själv uttrycker det:
– Brottning är en livsstil och inget man slutar med så där utan vidare. Åtminstone gör inte jag det.
Fullständigt namn: Bengt Roland Carlsson.
Kallas ofta: ”Benga” eller ”Brottar-Benga”.
Född: 29 januari 1959 i Varberg.
Bor: I Lindberg utanför Varberg.
Yrke: Ventilationsmontör på Falkenbergs Rör.
Familj: Sambon Larita Svensson, konstnär, barnen Emil, 27, (från ett tidigare förhållande), samt döttrarna Loo, 21, och Lisa, 18.
Intressen: Brottning och åter brottning men också annan sport. Musikintresset finns kvar från 70-talet då han var sångare i ett rockband. ”Och så kör jag motorcykel på somrarna. Jag har kört båge i många år”.
Bengts motivering lyder: ”Han är en skön kille och en riktig problemlösare. Tommy är konstnär och jag lärde känna honom via min sambo Larita som också är konstnär. Han gör också ett fantastiskt arbete också vid olika utställningar i Hamnmagasinet. En kille som är värd att uppmärksammas helt enkelt”.
Dagens Röda tråden-gäst Bengt Carlsson önskades av sonen Emil Carlsson med följande motivering: ”Han är min pappa och en verklig eldsjäl inom Varbergs Bois brottning. Även om jag själv aldrig blev brot– tare så vill jag att han ska veta att jag beundrar hans engagemang i föreningen, glöden han har. Han har betytt och gjort stora insatser som tränare och ledare inom brottningen”.
