Intresset för stickning, virkning och annat hantverk har tagit ny fart under pandemin. Det märker inte minst Ewa Janko som driver en garnbutik i Galtabäck. Det har hon gjort sedan 2012 och så snart hon öppnat butiken startade hon ett stickkafé.
– Det fanns ett stort intresse, redan från början. Som mest har vi varit 32 personer här, säger Ewa och ser sig omkring i det tillbyggda uterummet som är belamrat med garn och allt annat som är ett måste för den som är hemma i branschen.
Pandemin har förändrat livet för Ewa Janko. Visst har hon många kunder, men beteendet är ett annat. Stickkaféerna har legat nere sedan restriktionerna satte stopp för större sällskap än åtta personer. Nyligen, när väderprognoserna förutsåg sol och värme nästa dag, slängde Ewa iväg ett sms till sina trogna besökare och frågade om de ville komma nästa dag för att sticka, snacka och fika utomhus.
– Det kom tolv personer. Det tycker jag var bra med så kort varsel, säger Ewa.
Köpte Hallandslänga
Även om det är ungefär en tredjedel jämfört med de stickkaféer som Ewa brukar ordna när vi i lever under normala omständigheter, har kunderna inte svikit, tvärtom. Nya kunder har lärt sig hitta till butiken som ligger idylliskt i ett sommarstugeområde. Ewas och Lennarts gård är från 1886 och har allt man kan önska sig av en Hallandslänga. Ett uthus har gjorts om till butik och uterummet som byggts till används för stickträffarna. Nytt för i år är det inredda uthuset som ska fungera som galleri för maken Lennarts fotokonst och hans målningar.
– Det är väldigt många av mina nya kunder som stickade på 80-talet när alla ville ha mohairtröjor. Under pandemin har de börjat sticka igen. Istället för att komma hit ringer många och beställer garn. Om jag ska in till stan kan jag ta med mig garnerna, jag har ingen e-handel men jag skickar ibland. Jag är väldigt flexibel.
Ewa själv har varit en periodare på att sticka.
– En period stickade jag jättemycket, men när jag började arbeta i en resebyrå fanns det ingen tid över. Sedan började jag sticka vantar i bingemönster som såldes på museet. Jag har alltid varit intresserad av stickning.
Drev en resebyrå i Varberg
År 2008, när Ewa drev Resebyrån Resia i Varberg med tio anställda bestämde hon och maken Lennart sig för att tillbringa ett år i Grekland. Där hade Lennart fotoutställning och Ewa stickade vantar som hon sålde till grekerna.
– Du anar inte hur kallt det kan vara i Grekland på vintern.
Väl hemma igen sålde hon resebyrån och 2012 gick flyttlassett till Galtabäck. Då låg fokus på att öppna garnbutiken så snabbt som möjligt och så blev det. Och det hände betydligt mer än så på gården. På somrarna har Ewa och Lennart anordnat musikevenemang i sin trädgård och de har drivit ett kafé där gästerna kan sitta och blicka ut över havet. Förra sommaren låg det mesta nere och hur det blir i år, det återstår att se. Men att Ewas garnkunder kommer tillbaka, det är hon övertygad om. Det är en trogen skara som tillbringar fyra timmar en eftermiddag i veckan, året om.
– Ibland ordnar jag kurser. Då kommer det hit någon som föreläser och jag ordnar fika. Nu har jag skickat mejl till de 500 personer som jag har på min lista och skriver att vi börjar med stickkaféer igen, utomhus.
