Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Eva Kiani växte upp i Valinge utanför Varberg men bor sedan länge i Uppsala där hon arbetar som jurist. Vid sidan om arbete och familj skriver hon och inom kort ges hennes första bok ut. Bild: Richard Andersson BRG Foto AB
Eva Kiani växte upp i Valinge utanför Varberg men bor sedan länge i Uppsala där hon arbetar som jurist. Vid sidan om arbete och familj skriver hon och inom kort ges hennes första bok ut. Bild: Richard Andersson BRG Foto AB

Eva Kiani debuterar med fantasytrilogi

Mitt under juriststudierna började Eva Kiani skriva på en bok. Parallellt med studier, äktenskap, barnafödande och husrenovering har hon fortsatt skriva. Nu kommer den första delen i en trilogi ut på Hoi Förlag.

Eva Kiani har semester och kikar bara på mejlen en gång om dagen. Tillsammans med maken och de tre barnen njuter hon av sommaren, gör små utflykter i och runt Uppsala och tar dagen som den kommer.

– Som egen företagare är jag så ledig som jag kan och vill vara. Det är supermysigt att få den här tiden med barnen nu när vi inte kunnat hälsa på mina föräldrar och syskon i Halland.

Eva, född Johansson, är uppvuxen på en gård i Valinge. Efter gymnasiet flyttade hon till Uppsala för att, som hon säger, utbilda sig till jurist och göra karriär.

– Jag blev inte så lycklig som jag trodde, jag blev inte gladare av att klara tentorna och min bild av hur en juriststudent skulle vara krockade med min självbild.

För att få rätsida på sina tankar började Eva skriva. Hon minns exakt när det hände.

– Vi höll på med en fördjupningskurs i försäkringsjuridik, det var termin sju, alltså 2006 och jag var på väg till ett seminarium när inledningen bara dök upp i huvudet. Jag mejlade den till mig själv för att inte glömma något och gick sedan in till seminariet.

Pluggade och skrev samtidigt

Juristprogrammet är krävande men Eva kände att ju mer hon pluggade, desto större blev behovet av att göra något helt annat vid sidan av studierna. Hon grävde i sig själv, vred och vände på olika perspektiv och genom fingrarna flödade tankarna och blev till ord, meningar och handling.

– Jag utgick från vad som händer med en person med starkt kontrollbehov och vad som händer när möjligheten till kontroll saknas eller när sanningar visar sig vara lögner, säger hon och förklarar att hon inte skriver för någon särskild målgrupp och att hon vill lämna läsaren att skapa sig egna bilder av berättelserna.

Genren beskrivs närmast som fantasy men Eva understryker att det är fantasy på samma sätt som Ronja Rövardotter eller Harry Potter är fantasy.

– Det finns magi och en grundstory som handlar om det goda mot det onda.

För två år sedan öppnade Eva en egen juristbyrå. Vid ett tillfälle insåg hon att hon inte fyllde sin arbetsvecka som beräknat och bestämde sig för att skriva skönlitterärt på arbetstid.

– Jag hade en välvilligt inställd chef som också ville att jag skulle bli klar, säger hon med ett skratt.

Hjärtklappning när förlaget svarade

Efter att i över tio års tid arbetat med de två första delarna och endast låtit maken läsa texten skickade Eva manuskriptet till den första boken till ett antal förlag. Ganska snart kom ett svar som hon nappade på.

– Jag kände att jag var skyldig mig själv att skicka in manuskriptet för att se vad som hände. När jag öppnade förlagets mejl hade jag hjärtklappning och sedan blev det både fniss och glädjeskutt när jag såg att de ville ge ut den.

Hoi Förlag nappade ganska omgående på Eva Kianis manus och nu kommer Det dolda arvet ut.
Hoi Förlag nappade ganska omgående på Eva Kianis manus och nu kommer Det dolda arvet ut.

Den 21 augusti ger Hoi Förlag ut Det dolda arvet av Eva Kiani. Uppföljaren, som inte är färdigredigerad ännu, beräknas komma nästa höst och författarens ambition är att den sista delen ges ut hösten 2022. Hon är full av förväntan och ser fram emot att få hålla det första fysiska exemplaret i sin hand.

Besöker regelbundet biblioteket

Författardrömmarna har funnits sedan barndomens besök i bokbussen och senare på skolbiblioteket. Hon minns besöken med glädje och förknippar den speciella stämningen på bibliotek med lugn och frid. På den tiden plöjde Eva såväl Kitty- som Femböckerna, idag läser hon både för barnen och för sitt eget nöjes skull. Och biblioteksbesöken är fortfarande viktiga.

– Vi har precis läst ut Mysteriet på Hester Hill av Kristina Ohlsson för den äldste sonen och det var bibliotekarien som rekommenderade den. Vi går regelbundet till biblioteket och lånar, jag uppskattar att läsa och vill att barnen ska ha samma känsla. I den mån jag tar mig tid så älskar jag att försvinna i en god bok!

Hoppas på halländsk visit i höst

Framåt hösten hoppas Eva kunna ge sig ut på en liten turné för att signera böcker, i november siktar hon på att besöka den halländska bokmässan i Kungsbacka. I vanliga fall brukar hon hälsa på föräldrar och syskon ett par gånger om året men på grund av pandemin har de ställt in besöken.

– Vi håller kontakt via telefon och skärmar men jag hoppas att vi kan träffas när jag ska till Halland med boken, säger Eva och avslöjar att hon bär på fler böcker.

– Ja, jag kommer nog alltid att skriva, för mig är det ett sätt att koppla av och ventilera mina egna tankar. Just nu håller jag på med trean men jag har också en feelgoodroman som jag kanske skrivit halva. Det blir säkert fler böcker i framtiden.

Lite om: Eva Kiani

• Ålder: 39 år.

• Bor: I Uppsala sedan 2003.

• Familj: Make och tre söner i åldrarna 10, 8 och 6 år.

• Utbildning: Samhällsprogrammet på Peder Skrivare i Varberg, juris kandidatexamen vid Uppsala universitet.

• Gör: Driver egen byrå med inriktning på migrationsjuridik. Skriver böcker.

• Intressen: Familjen, löpning som avkoppling och renovering av bostaden.

• Läser: ”Jag har precis läst ut De förklädda flickorna i Kabul och på tur ligger Konsten att höra hjärtslag.”

• Lyssnar på: ”Gärna Winnerbäck, Lisa Ekdahl och Eva Cassidy.”

• Tittar på: ”Allätare men ett bra kostymdrama är aldrig fel eller bra fantasyserier. Däremot undviker jag skräck.”

• Vem tar du med till en öde ö: ”Om jag inte får välja familjen så blir det en överlevnadsexpert. Då skulle jag komma hem till familjen igen.”