Seatons kulle. ”Här hade en gång i tiden legat ett stort och pampigt jaktslott med en enastående utsikt över bygden”, skriver Börje Larö.
Seatons kulle. ”Här hade en gång i tiden legat ett stort och pampigt jaktslott med en enastående utsikt över bygden”, skriver Börje Larö.

Ett tragiskt 90-årsminne

ANNONS
|

I början på detta sekel gjorde vår lilla torsdagsgrupp av hembygdsföreningen ”Gamla Varberg” en utflykt till Seatons kulle i Öxnevalla. Här hade en gång i tiden legat ett stort och pampigt jaktslott med en enastående utsikt över bygden. På en informationstavla blev vi med bilder och text upplysta om detta palats, av vilket det nu bara återstod ruiner.

I år är det 90 år sedan detta jaktslott brann ner till grunden med bohag och allt. Det var under en rykande storm den 17 december 1923 som allt ödelades av eldsvåda, som syntes vida omkring.

Den som lät uppföra detta jaktslott under första världskriget var den stenrike ”Thekungen” i Göteborg, George Seaton. Han lär vid detta tillfälle ha varit ägare till 3 miljoner, och lika stor var moderns förmögenhet. Makarna Seaton hade kommit till slottet dagen innan branden för att hämta några saker. Kl. 4 på morgonen dagen därpå började branden och det var med nöd och näppe som de båda makarna hann rädda sig ut.

ANNONS

Under en jaktutflykt hade Seaton funnit den utvalda platsen, som låg mellan östra och västra Öresjöarna. Han köpte in det gamla kaptensbostället i Hyltenäs inom vars marker kullen låg, och som kom att heta Seatons kulle. Dessutom löste han in flera angränsade gårdar och arrenderade stora jaktmarker mellan Öxnevalla och Torestorp.

Sommaren 1915 påbörjades arbetet med planeringen. I första hand gjordes vägen upp till kullen farbar eftersom allt material till bygget skulle forslas hit upp. Efter två år var jaktslottet klart för inflyttning. Elektricitet fick man tack vare egen kraftstation som drevs med ångturbin. Centralvärme samt varmt och kallt vatten var andra bekvämligheter.

Seatons stora jaktintresse medförde att han inplanterade både rådjur, dovhjort och hare och från eget fasaneri släppte han årligen ut flera hundra fasaner på sina enormt stora domäner. Och jaktvänner saknades inte heller. Kung Gustav V hade för avsikt att deltaga i en jakt på Hyltenäs men fick tyvärr förhinder. Ett stort kylrum fanns i källaren där det också förvarades stora lager av såväl vinflaskor som starkare drycker. Ett jaktslott av det här formatet krävde naturligtvis stor personal, och denna var alltid redo att rycka in, för gästfriheten var stor hos värdfolket.

När det gällde rid- och vagnshästarna glänste dessa i sina munderingar av guld- och silverinläggningar.

ANNONS

Krigsåren medförde att grosshandlare Seaton drabbades av stora ekonomiska förluster, och på våren 1923 var han nödsakad att pantskriva en del av egendomen. De stora festernas tid var förbi, och personalen sades upp, sånär som kusken, som fick stanna kvar och se till anläggningen.

Så kom den ödesdigra decemberdagen 1923 då det praktfulla jaktslottet lades i ruiner. 1924 fick Seaton begära sig i konkurs. Skulderna uppgick då till 2 939 000 kronor medan tillgångarna var 723 000 kronor.

Marken förvärvades efter branden av grosshandlare N.A. Johansson i Varberg, som betalade 90 000 kronor. Genom avstyckning av egendomen kom flera nya gårdar att bildas. Själva slottsområdet, som var på cirka 50 hektar, såldes till köpman Carl Rich. Johansson i Fritsla.

ANNONS