Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Flaggan i topp. Väröprofilen Henning Pettersson har genom åren varit lantbrukare, polis, ordningsvakt, kronofogde, campingägare och politiker. På måndag fyller han 85 år.

En handlingens man fyller 85 år

Som ordförande i byggnadsnämnden sade han alltid rent ut vad tyckte och tänkte. Det brukade ge resultat. Som polis och ordningsvakt på olika nöjesplatser var han också en handlingens man. En gång slängde han ut boxaren Ingemar Johansson från dansbanan i Åsa. Möt Väröprofilen Henning Pettersson – 85 år på måndag.

Att Henning Pettersson inte är född och uppväxt i Värö har inte hindrat honom från att bli en bygdens stora profiler. I 40 år drev han eget lantbruk i Lingome, mitt på den vidsträckta Väröslätten, men i dag hittar vi honom i en trerummare mitt i byn, snett emot Zachrissons Livs.

– Det var byggmästaren Karl-Arne Ohlsson som uppförde Mjöbäckshusen här 1989–90. Själv var jag ordförande i byggnadsnämnden då och vi behövde bara tilllämpa enkelt planförfarande. Det var lättast så, säger Henning och skrattar på ett sätt som bara han kan.

I sommar är det tre år sedan han och hustrun Maj-Britt flyttade in lägenheten. Samtidigt lämnade de över lantbruket till barnbarnet Stefan Svensson. Att gå från tio rum och kök till en trerummare krävde förstås en och annan tur till tippen. Henning tycks ha klarat omställningen bra, Maj-Britt verkar lite mer tvehågsen.

– Jo, här är väl bra, men det är ju inte hemma, säger hon samtidigt som hon häller upp kaffet.

Henning är spontan till sin natur och berättar utan krumbukter om sin tillvaro och om hur han ser på saker och ting. De 85 åren han nu lagt bakom sig har inte inkräktat på intellektet men däremot är inte ryggen och höfterna längre vad de varit.

– Kroppen är gammal men humöret har jag kvar, säger han med ännu ett skratt.

Han är bleking till börden, född utanför Karlshamn, och var tidigt inställd på att han skulle bli lantbrukare, precis som sin far. Att ta över fädernegården var däremot aldrig aktuellt eftersom kommunen behövde marken och därför löste in gården.

– Jag tror inte jag velat ha den heller. Det var så magert och stenigt på markerna, säger han.

Efter att ha utbildat sig på Lantmannaskolan i Osby åren 1943–44 hamnade Henning som lantbrukselev på Säbyholms gård utanför Landskrona. Ett år senare flyttade han till Ekholmens gård utanför Enköping och hann även med en sväng till Gåsevadholm utanför Kungsbacka innan han blev rättare på en 420 tunnland stor gård i skånska Hyllinge.

När 40-talet led mot sitt slut tog yrkeslivet plötsligt en helt ny vändning. Henning blev uppringd av sin morbror Einar Olsson som var polis.

– Han undrade om inte jag också ville bli polis. Jag gick till landsfiskalen i Gislaved och frågade och kunde börja som extra fjärdingsman med en gång. Sedan jag varit hos skräddaren och måttbeställt en polisuniform arbetade jag i Anderstorp i ett år, berättar Henning.

Även om kraven på utbildning på den tiden inte kan jämföras med dagens så var Henning i alla fall tvungen att gå fem månader på Polisskolan i Stockholm för att få en ordinarie tjänst. 1950 började han som patrullerande konstapel i Gislaved innan han den 1 juli 1952 utsågs till fjärdingsman i Väröbacka som tillhörde Viske polisdistrikt.

– Meningen var att jag skulle stanna i ett år men jag är kvar här än i dag, säger han och blir tyst ett par sekunder för att med sitt finurliga leende se om intervjuaren uppfattat poängen i kommentaren.

När polisen förstatligades 1965 gick Henning över till kronofogdemyndigheten i Varberg. Han hade då arbetat som polis i bland annat Åsa och tyckte att det polisiära i fortsättningen fick klara sig honom förutan. I Åsa hade han för övrigt varit med om att slänga ut blivande boxningsvärldsmästaren Ingemar Johansson från dansbanan. Det var i mitten av 50-talet som det hände.

– Han var stökig och ville slåss så det var lika bra att slänga ut honom, minns Henning.

Under alla åren i rättvisans tjänst närde Henning en dröm om att få återgå till lantbruket. 1969 gjorde han slag i saken och lämnade kronofogdemyndigheten för gott och blev bonde på heltid.

– Jag hade köpt gården i Lingome redan 1966 och ville ägna mig helt åt den. Det föll sig naturligt eftersom det ju var lantbrukare jag ville bli från början, säger han.

Inom politiken hade Henning tidigt engagerat sig i gamla Bondeförbundet som senare blev Centerpartiet. Han var en av fullmäktigeledamöterna i gamla Värö kommun och efter kommunsammanslagningen 1971 tog han plats i bland annat hamnstyrelsen och trafiknämnden i Varbergs storkommun. Sitt tyngsta uppdrag hade han annars i byggnadsnämnden som han tillhörde i 18 år. Under ett par mandatperioder var han nämndens ordförande och svingade klubban med stor beslutsamhet. Att han och dåvarande stadsarkitekten Leif Hildeberg inte älskade varandra över allting var däremot ingen hemlighet. Det gick till och med så långt att det fick hållas försoningsmöten dem emellan men mer än någon vecka höll sällan freden.

Den färgstarke politikern, lantbrukaren, polisen och kronofogden har också ett förflutet som campingägare. I 30 år såg han till att semesterfirare och andra trivdes på Stavders camping som ligger tre kilometer nordost om Ringhals. Även hamnen i Stavder, med Vendelsö rakt över fjorden, är Hennings verk.

– Numera har Stefan tagit över både campingen och hamnen, berättar han.

I dag lever Henning med ålderns rätt ett mer stillsamt och ordinärt pensionärsliv. Samhällsfrågor och politiska spörsmål i största allmänhet engagerar honom fortfarande och han inte sen framföra vad han tycker saknas i Värö.

– Här finns ju ingen samlingslokal. På alla andra ställen i kommunen finns det bygdegårdar och liknande men inte i Värö. Det tycker jag är dåligt, det kan du gott skriva i tidningen.