Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Vill resa. Tim Dipple älskar att resa, han har bland annat besökt stora delar av Europa i flera omgångar. ”Jag ser egentligen resandet som en av de bästa utbildningar man kan få”, säger han.

En crazy vagabond som gillar utmaningar

Ska Tim Dipple ge en kort beskrivning av sig själv lyder den så här: öppen, ärlig, nyfiken, äventyrslysten och lite crazy. Och så tillägger han att han alltid känt sig mer hemma i Sverige än i Australien, där han tillbringat det mesta av sitt liv hittills. - Jag känner mig friare här.

– Det var nog mitt förstaspråk när jag var riktigt liten, men jag har fått träna ordentligt för att få tillbaka känslan för svenskan. Och fortfarande vill jag nog helst prata engelska om jag ska uttrycka något komplicerat.

Med en svensk mamma och en australisk pappa har Tim haft ett ben i vardera kulturen hela sitt liv. Och banden till Varberg har varit starka: Tim och hans två yngre syskon är alla födda i Varberg och har regelbundet kommit på besök till släkten här.

Tim har till och med gått lite i skola här. Det var under de tidiga tonåren - han fick vid tre tillfällen gå ett par månader på Håstensskolan.

– Mamma tvingade mig, och det är jag faktiskt tacksam för. Jag hade jättekul och fick kompisar som jag fortfarande har kontakt med. Dessutom var jag lite mobbad hemma i Australien - jag hade rött hår och var blek och så var jag inte intresserad av vågsurfing, som är den stora grejen i min hemstad Byron Bay.

– Det kändes mycket friare och bättre här i Varberg. Relationen mellan lärare och elev var mycket enklare, och det var färre regler än hemma. Så jag drömde alltid om Sverige och om att bo här när jag växte upp.

Hemma i Australien lade Tim mycket tid på skolarbetet. Det var ett sätt att hantera att han inte alltid trivdes så bra i skolan. Han ägnade också mycket tid åt sitt pianospel.

– Jag började spela piano när jag var 5 år. Jag kunde ägna ett par timmar varje dag åt att träna, musiken blev ett sätt för mig att tolka känslor. Ett tag funderade jag på att satsa på musiken ännu mer, men det är svårt att försörja sig som klassisk pianist, så jag gav upp den tanken. Men pianot och den klassiska musiken är fortfarande väldigt viktig för mig, det är mitt sätt att få balans och harmoni i livet.

2010 tog Tim studenten i Byron Bay med toppbetyg men ville inte studera vidare direkt. Istället började han jobba på en pizzeria för att spara ihop pengar, och i maj 2011 åkte han till Sverige. Han bestämde sig för att resa själv.

– Jag tog det som en utmaning. Min familj blev nog lite överraskad, för jag har alltid varit rätt blyg.

Tim kände redan efter ett par veckor att han tagit ett viktigt steg i sin utveckling. Självkänslan växte, reslusten likaså. I Varberg fick Tim jobb på Fun City, sparade pengar och gav sig ifjol ut på en långresa i Centraleuropa, kring Medelhavet och lite i Östeuropa. I år blev det en tre månader lång resa i södra och västra Europa. Och mer resor blir det.

– Att resa är befriande! Jag känner att jag får vara den jag är, jag lever i nuet och jag träffar människor som släpper in mig i sina liv en stund. Bara jag har min resväska känner jag mig hemma överallt, jag längtar inte efter nånting!

Den blyge Tim är som bortblåst i dag, han är nyfiken på sina medmänniskor och har lätt att få kontakt.

– Jag tror jag är rätt bra på att ”öppna upp” folk och få dem att berätta om sig själva. Och jag tycker om att få prata om viktiga saker, tankar om livet, att komma människor nära.

– Jag ser egentligen resandet som en av de bästa utbildningar man kan få – man måste vara beredd att gå utanför sin bekvämlighetszon, ifrågasätta och tänka själv. Och så får man ju ha koll också, inte göra något dumt.

En mer formell utbildning ska han nog ändå också skaffa sig. Studierna på komvux hoppas han ska leda till att han kan skaffa behörighet att läsa på svenska högskolor, men han utesluter inte att han kanske till slut återvänder till Australien för att utbilda sig där.

– Jag vet ju inte vad jag vill bli än. Och jag har fler ställen jag vill resa till – Asien har jag aldrig varit i, inte Sydamerika heller.

– Framför allt vill jag fortsätta att utmana mig själv. Jag vill göra något annorlunda varje dag, jag vill inspirera andra och göra dem glada. Kan jag få någon att le, då blir jag också glad!