”Det här är det största jag deltagit i hittills”

Notstället på flygeln i vardagsrummet är laddat. Andreas har förberett sig länge. Första pris är cirka 20 000 euro och egna konserter. Bara att vara en av de tolv uttagna till tävlingen är stort.

Under den första etappen ska han dirigera två av de sju symfonier som ingår i tävlingen. Det är allt från Ludwig van Beethovens symfoni nummer 8 till Gioacchino Rossinis ouvertyr till Barberaren i Sevilla. Exakt vilka det blir får han veta på plats. Går han, som en av fyra, vidare är tävlingens andra etapp i oktober.

–Det här är det största jag deltagit i hittills. Mitt arbete innebär att jag ständigt sätts på prov, och det kan ibland vara jobbigt. Men det bästa är att vara sig själv och göra så gott man kan, säger han.

Redan när Andreas som barn ville börja i musikklass i fyran fick han genomgå en uttagning, då låg fokus på körsång. När han sedan började i musikklassen valde han valthorn som sitt instrument, varför är han i dag inte riktigt säker på.

– Jag ville spela blåsinstrument. Kanske var utseendet lockande för mig som barn? Valthorn passar min karaktär, den är mångsidigt med en ljuv och fyllig klang samtidigt som det också går att spela kraftfullt militäriskt och heroiskt.

I gymnasiet var det återigen en uttagning. Andreas sökte till Södra Latins yrkesmusikerlinje i Stockholm och kom in. Men valthornet hamnade med tiden i bakgrunden när Andres fick pröva på att bli dirigent.

–Jag kände att det var något jag ville utforska vidare. Det var lite annorlunda mot den vanliga musikerrollen. Jag fick bra gensvar och trivdes. Det var häftigt med alla kompisar i orkestern. Den positiva feedbacken från lärarna fick mig att våga fortsätta.

Andreas sökte till Kungliga musikhögskolan i Stockholm. Återigen sattes han på prov, och fick en plats. Förutom att få studera musik fann han på skolan den kvinna han i dag är gift med. Hon heter Sara Hjort och är sedan fyra år kyrkomusiker i Varberg. Och den stora anledningen till att Andreas sedan två år är Varbergsbo.

– Varberg är en jättefin stad och vi trivs. En fördel med mitt arbete är att det är internationellt, jag är på olika platser i Sverige och världen, var jag är bosatt har ingen betydelse.

Förutom sin musikaliska utbildning på Kungliga musikhögskolan fick Andreas under studietiden testa sina vingar samt möjlighet att skapa ett kontaktnät. Han ledde stora orkestrar, bland dem: Kungliga Hovkapellet, Norrlandsoperans symfoniorkester och Gävle symfoniorkester.

– Några av de häftigaste jag varit med om är när jag dirigerade Kungliga Hovkapellet på Kungliga Operan och när jag dirigerade Jean Sibelius mäktiga symfoni nr 2 på min examenskonsert med Norrköpings Symfoniorkester.

För två år sedan tog Andreas sin masterexamen i orkesterdirigering och sedan dess har han bland annat jobbat i Stockholm, Umeå, Helsingborg, Göteborg, Katowice i södra Polen och Glasgow.

Som dirigent måste Andreas i förväg noga analysera och förbereda de musikaliska verken som ska framföras, förstå alla instrument och fungera som en bra ledare. Ofta är uppdragen bara för en kortare tid. Dirigenten måste snabbt förstå stämningen i gruppen och kunna inspirera.

– Även om det finns noter att följa så har alla dirigenter en personlig stil. Temperamentet lyser igenom. Måste jag beskriva mig själv som dirigent så skulle jag nog kalla mig passionerad, uppmuntrande och viljestark.

Dirigenternas rörelser och andra uttrycksätt är i grunden ganska lika, men skillnaden är ändå stor. Andreas övar ofta framför en spegel hemma.

– Det är som att spela luftgitarr (skratt).

Andreas har inspirerats av Varbergs vackra teater med guld, röd sammet och vackra takmålningar från 1895 och är mitt i sina egna tävlingsförberedelser i full gång med att planera en sommaropera augusti 2018.

– Vi har startat föreningen Opera Warberg. Visionen är att vi ska skapa en häftig operaupplevelse i ett intimt format. Det kommer att bli tre föreställningar. Ett helt litet operakompani kommer att bo och repetera här i Varberg.

Lena Berglund

lena.berglund@hn.se