Agnes var bara 16 år när hon kom promenerande genom Brunnsparken den där gången. Ragnar, som ursprungligen är från Slöinge, var elva år äldre och hade just fått jobb som rörläggare i Varberg.
- Jag kom till Varberg en måndag och på onsdagen träffade jag Agnes. Det var för övrigt Orvar Larsson som erbjudit mig jobbet. Jag hade satt in en annons i tidningen om att jag sökte jobb och han svarade, berättar Ragnar.
Agnes minns också första träffen mycket väl.
- Jodå, visst gör jag det. Väninnan jag var ute och gick med hette Ingrid, men vilket år det var minns jag inte riktigt. Det måste i alla fall ha varit någon gång i slutet av 30-talet, säger hon.
Hur som helst blev Agnes, som då hette Johansson, och Ragnar snabbt ett par. Efter några års sällskapande gick de till prästen den 10 oktober 1942 och lovade att älska varandra i nöd och lust. Det har de gjort också.
- Vi gifte oss på pastorsexpeditionen och det var Sjöblom som vigde oss. Han var min konfirmationspräst, säger Agnes.
Något stort bröllopsfirande var det aldrig tal om. Ute i Europa rasade kriget som värst och många trodde att Hitlers trupper skulle marschera in även i Sverige. Orosmolnen kastade sina skuggor även över ett nygift par i lilla Varberg. De ekonomiska förutsättningarna var heller inte de bästa för vare sig Agnes eller Ragnar.
Agnes var näst yngst av 16 syskon och kunde av förklarliga skäl inte räkna med något nämnvärt bidrag från föräldrarna Gerda och Albin Johansson.
- Men även om vi var många barn hemma fanns det alltid mat på bordet. Pappa jobbade på Gunnebo men hade även andra jobb samtidigt för att kunna klara sin stora familj, berättar Agnes.
En av Agnes bröder hette för övrigt Hilbert och var näst äldst i den stora syskonskaran. Han tog sig efternamnet Hille och blev välkänd begravningsentreprenör i Varberg. En annan bror var Knut Johansson, pappa till nuvarande begravningsentreprenören Kennet Johansson.
- I dag är nästan alla mina syskon borta. Min yngsta syster, som var ett år yngre än jag, dog förra året. Nu finns bara Åke, som är 84 år, och jag kvar i livet, säger Agnes som själv fyllt 80.
Ragnar arbetade som rörläggare de första åren men gav sig därefter in i försäljningsbranschen. Han har sålt skor, tyger, tv-apparater, bilar och persienner och mycket annat.
- Men jag var aldrig anställd av någon utan var min egen hela tiden, berättar han.
Ragnar fyllde 91 år i somras och är förhållandevis pigg för sin ålder. Kanske beror det på att han varit en inbiten vinterbadare. 1965 var han med om att starta vinterbadarklubben vid Goda Hopp men numera blir det inga dopp i det välkända nakenbadet. Åldern har satt stopp.
Agnes var förr en välkänd person för alla kroggäster i Varberg. Hon arbetade under många år som servitris och avverkade alla de kända ställena: Munken, Stadshotellet, Varbergs Hotell, Societetsrestaurangen och Restaurang Kattegatt.
- Ibland jobbade man till klockan fyra på morgonen. Men det fick gå det också, säger hon.
- Då fick jag sitta hemma och pyssla med min myntsamling, skrattar Ragnar.
Agnes och Ragnar har bott i samma lägenhet på Ringvägen i över 50 år. De flyttade in när huset var nybyggt 1951 och har inga planer på att flytta ut än på länge.
- Men för att avlasta mig bor Ragnar numera växelvis två veckor på Östergården och två veckor hemma. Han är ju ändå 91 år och varken synen eller hörseln är riktigt bra, säger Agnes.
När vi frågar om receptet på ett långt och lyckligt äktenskap skrattar både Agnes och Ragnar.
- Det gäller att ha roligt tillsammans. Det har vi haft, vi har dansat och haft skoj. Och så har vi aldrig slagit varandra.
