Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Tioårsjubileum. Självklart firar de ihop även i år, Leif och Ing-Marie och Thomas och Ulla, som hittade sin egen modell för en fungerande storfamilj.

”Det är fasen så mycket lättare att vara vänner!”

I dag firar Leif och Ing-Marie Holm och Thomas och Ulla Börjesson tioårig bröllopsdag. De firar tillsammans - precis som de gifte sig samtidigt. Och det är kanske inte så anmärkningsvärt, om det inte vore så att Leif och Ulla också varit gifta – med varann.

Historien om de två paren i Tvååker är en riktig solskenshistoria och tar sin början i slutet av 70-talet. Ulla och Leif var inte ens 20 år gamla när de började sällskapa. De fick sitt första barn, Malin, när Ulla var 21 och Leif var 22 och passade på att gifta sig i samma veva. Två år senare föddes Emelie.

Men förhållandet började knaka i fogarna och 1986 skilde sig Leif och Ulla. De var dock mycket måna om att skilsmässan inte skulle drabba barnen, som då var tre och fem år gamla, och har alltid försökt ordna på bästa sätt för dem.

Några år senare träffade Ulla Thomas och Leif hittade sin Ing-Marie, och livet flöt på. Malin och Emelie träffade regelbundet sin pappa och Ing-Marie. Ulla och Thomas i sin tur fick två barn, Linnéa och Anton.

De två familjerna levde var sina liv som det brukar bli, med dubbla födelsedagsfiranden och skilda kalas.

Det som ändrade mönstret var när Emelie skulle konfirmeras. Hennes högsta önskan var att hennes konfirmation skulle bli ett gemensamt firande med båda familjerna.

– Emelie är väldigt enveten, skrattar Ulla. Så vi tog och pratade med varann om det skulle kunna gå att ha en gemensam fest. För säkerhets skull la vi den på neutral plats, hos Emelies gudföräldrar. Det var också väldigt avgörande att Ing-Marie tyckte det var en bra idé att vi kunde träffas allihopa.

Det kalaset bröt isen. Ulla och Leif återupptäckte varann som goda vänner, Thomas och Ing-Marie kände också att det fungerade.

– Sedan hade vi även Emelies studentfest ihop och hade jätteroligt!

För tio år sedan bjöd de två paren in vännerna till Trettondagsbal. Ett par jämna födelsedagar som skulle firas blev en bra anledning. Men hur det nu var så dök en helt ny idé upp. Leif kastade fram tanken.

– Vi kanske skulle ta och gifta oss samtidigt?

Det visade sig att Ulla gått och funderat i samma banor. Ing-Marie var först lite tveksam men efter lite funderande nappade både hon och Thomas på idén om dubbelbröllop.

Sedan gick det undan! Beslutet togs två veckor innan jul och att ordna med formaliteter, ringar och bröllopsplanering mitt i julruschen visade sig inte vara helt enkelt.

– Allt skulle ju vara hemligt också. De enda som visste något var barnen och ett par av våra närmaste vänner som skulle hålla i arrangemanget kring balen i Medborgarhuset.

– Vi smög in i guldsmedsbutiken och fick en liten föreläsning av guldsmeden om att val av ringar, det var sånt folk ägnade ett halvår åt allra minst och här tänkte vi fixa det på en kafferast!

– Och vi smög verkligen när vi skulle till fotografen här i Tvååker – där gällde det verkligen att ingen såg oss! Samtidigt var det så att alla vi hade kontakt med tyckte det var roligt och gjorde allt de kunde för att vi skulle kunna genomföra vårt bröllop.

Brudbuketterna tog Emelie, som är utbildad florist, hand om. Hennes förklaring när hon köpte in blommorna kanske inte gjorde försäljaren så värst mycket klokare:

– Mina mammor ska gifta sig. Men inte med varann, de ska gifta sig med var sin!

Men hindren hopade sig in i det sista. Ing-Marie låg sjuk i influensa dagen innan, en av kompisarna som hade en huvuduppgift vid balen blev magsjuk, ett rejält snöväder slog till samma dag.

– Men det var nog nån däruppe som ändå ville att det skulle lösa sig, skrattar Leif.

För visst blev det bröllop. Paren vigdes vid en vacker borgerlig ceremoni på Fästningen, inramad med musik, Åsa Jinders ”Av längtan till dig”. Musiken var en gåva som paren fick av sin bartender.

Och när Ulla och Thomas, Leif och Ing-Marie till slut kom till Trettondagsbalen kom de som äkta par och överraskade alla sina vänner. Det blev en underbar fest och sedan dess har paren firat sin bröllopsdag tillsammans varje år.

– Det finns säkert några som tycker det är konstigt att vi kan umgås som vi gör, men det vi framför allt fått höra under åren är positiva kommentarer.

Flera nya familjetraditioner har uppstått, familjerna turas om med julfirande, födelsedagskalasen är gemensamma och ingen i vänkretsen behöver oroa sig för att bjuda båda paren samtidigt.

– Det är framför allt så mycket enklare och bättre för barnen, säger Ing-Marie.

Alla fyra är tacksamma över att de kommer så bra överens. Alla, inklusive de fyra barnen, bor i Tvååker, så det går inte att undvika att stöta på varann i olika sammanhang.

– Det hänger ju på personkemin att det fungerar, konstaterar Thomas.

Säkert hänger det också på att alla fyra är trygga och sansade människor som vill lägga sin kraft och energi på att göra det bästa av tillvaron. Livet har lärt dem att det går.

– Och det vore ju hemskt att inte kunna gå på samma kalas! lägger Leif till och sätter ord på det alla tycker:

– Det är fasen så mycket lättare att vara vänner!