Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Dagens kåsör: "Man borde inte resa bort!"

En ros, fyra veckors semester och en svullen bäver.

Jag står där och tittar på rosens allra första knopp en tidig morgon med resväskan i bilen och semestermålet bara fyra timmar bort.
Medelhavet väntar. Och jag vill vara hemma och se en knopp slå ut.
De första bebisskära blombladen syns nästan. Vad är meningen med att resa bort när rosor ska blomma?

Ja, vad är meningen med att resa bort? Undrar jag några timmar senare, när vi ligger på en strand vid Medelhavet och Darling konstaterar, precis som jag trodde, att det där utslaget på mitt ben, med en svullnad stor som en bäver och pulserande smärta inte var så bra.
"Du måste få penicillin direkt!"" 
"Men HUR DÅ?" hyperventilerar jag och ser mig själv blek och febrig med en fransk doktor. 
Jag som precis lärt mig säga "Jag odlar rödbetor!" på franska. 
Jag ser hur jag pekar på mitt svullna ben och säger "Jag odlar rödbetor!" och känner hur döden nosar mig i hälarna. Den franska doktorn kommer aldrig förstå kopplingen mellan rödbetorna och mitt behov av penicillin.
Men kärleken drar mig istället mot närmaste franska apotek, och ett initierat utbyte av latinska namn senare är jag lycklig ägare till en alldeles egen burk penicillin.
Sen får vi fira semester i skuggan (får inte sola med penicillin i kroppen) och i stillhet (får inte gå på det infekterade benet). 
Jag tröstäter mitt penicillin tre gånger om dagen med en fin vit ostkräm som kärleken hittar på supermarché.
Solen skiner. Jag sitter i skuggan, och längtar hem.

Vad är meningen med att resa hem? Undrar jag första dagen hemma när jag får en allergisk reaktion på penicillinet. 
Jag är bortanför prickig. Jag ÄR en prick. Darling säger att nåt sånt där illa ser han bara nån gång per år på vårdcentralen och ordinerar massa kortison. Jag längtar tillbaka till den underbara tiden på Rivieran när jag fick äta aprikossmakande penicillin i fransk ostkräm och se ut över Italien, och så försvinner även vår andra och tredje semestervecka.

Sen är det bara några dagar kvar av vår semester. Då firar vi sommar i vårt renoveringshus där inget är där det ska vara. Jag är glad om jag hittar papper på toa. 
Råttan som jag ser ilande mot salongen känns inte heller som om den är där den ska vara och jag undrar varför alla katter som sommarbor i vårt hus envisas med att lojt dricka ur poolen istället för att fånga råttor som lägger nektarinkärnor på golvet.
Jag bryter ihop, drömmer om en ny semester med fyra NORMALA veckor, där dessutom alla som letar Pokémon Go istället har en app som gör att de letar upp allt som är på fel plats i vårt hus.
Allt.
Inklusive råttan.