Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

La om sin livsstil. Bodil hoppas att hennes viktminskningsresa kan vara till inspiration och stöd för andra. ”Min livsfilosofi är att man lär sig något av allt man går igenom.”

Bodil njuter av det goda – med måtta

Grattis! Två veckor före jul för sju år sedan tog Bodil Roolf Jensen ett beslut som förändrade hennes liv. Hon skulle gå ner i vikt – och hon skulle göra det på sitt eget sätt. Hon gick ner 55 kilo och har klarat av att behålla den vikten. – Bantningskurer fungerar aldrig, man måste lägga om livsstil, säger Bodil, som nu försöker hjälpa andra med överviktsproblem.

Bodil Roolf Jensen och hennes familj bor sedan tolv år tillbaka i Svenstorp en bit utanför Ullared. Nära naturen och med plats för familjens fyra hundar. Bodil är en stark och glad person, hon berättar om en fin uppväxt i Kärnebygd med en uppmuntrande och stöttande familj. Hon utbildade sig till sjukvårds­biträde, hon träffade sin blivande man Bengt – och hon utbildade sig till maskinsnickare.

– Ja, Bengt och jag tog över hans pappas möbelfabrik. Jag tyckte väldigt bra om att arbeta i trä, det är ett levande material. Efter den erfarenheten blev jag verkligen en kräsen möbelkonsument! Helst köper jag gamla, rejäla möbler på Blocket eller på auktioner.

Sedan kom första barnet. Bodil gick upp 30 kilo i vikt och de flesta av de kilona stannade kvar när dottern Malena var född.

– Jag har egentligen varit överviktig i hela mitt liv. Det var bara när jag var riktigt liten som jag var normalviktig. Nu ser jag ju att det berodde på hur jag levde, jag var lat och orörlig och åt en massa onyttig mat. Men när man är mitt i det tänker man inte så.

Bodil berättar att utåt var hon den goa, glada Bodil, hon som skrattade och alltid var hjälpsam.

– Men inuti var jag inte sån. Jag mådde inte bra psykiskt, jag skämdes och jag fick ofta gliringar. Vuxna människor kan vara så elaka…

Bodil fick två barn till och lade på sig ytterligare kilon. Hon gjorde flera försök att gå ner i vikt, testade alla kurer och dieter som fanns. Hon gick med i Viktväktarna flera gånger men tappade snabbt orken. Visst kunde hon gå ner några kilon men snart var de tillbaka och ofta visade vågen på ännu några kilon till efter ett tag. Till slut vägde hon nära 130 kilo.

– Jag hade 58-60 i kläder och eftersom jag bara är 154 cm lång så såg jag ju ut som ett äpple, beskriver hon. Jag var redo att ge upp.

Vändpunkten kom hösten 2005. Bodil satt på Sjönevads marknad för att sälja ut varor från sitt nedlagda företag Framtidsboden. I ståndet bredvid satt en man som sålde naturchips.

– Jag såg den ena överviktiga personen efter den andra köpa mängder av chips. Och jag som aldrig brytt mig om vad andra äter började må riktigt dåligt av det jag såg.

– Det var nog där processen började. Men det avgörande steget tog jag efter en mardröm jag hade: jag drömde att jag var död och låg i en kista hemma i vardagsrummet. Men ingen orkade bära ut kistan, min kropp var för tung.

Nästa dag ringde Bodil till distriktssköterskan och bad att få kaloritabeller.

– Jag skrev upp allt jag stoppade i munnen, räknade kalorier och började med stavgång. Första gången orkade jag 50 meter och var helt slut efteråt. Men jag gav inte upp, nästa dag tränade jag igen!

Bodil valde kanske inte den allra bästa tiden att starta ett nytt liv – två veckor före jul. Hon var nästan inställd på att allt skulle gå om intet, för julmat ville hon unna sig. Men hon kom till sin egen förvåning igång igen, räknade kalorier, gick sina stavgångspromenader. Och hon började äta grönsaker, något som hon aldrig gillat.

– Jag bytte ut det mesta av ris, pasta och potatis mot grönsaker och kom på att de blev riktigt goda om man wokar eller grillar dem och kryddar rejält. Jag gillar ju att laga mat och jag vill att det ska smaka.

Resten av familjen hängde med på förändringarna – ett knep Bodil använde var att skära grönsakerna i så små bitar att barnen inte kunde peta bort dem. Själv hittade hon en lagom nivå för sitt eget kaloriintag, 1 200 kalorier per dag. Och där har hon hållit sig.

På ett drygt år gick hon ner 55 kilo och de dagliga stavpromenaderna blev allt längre – efter ett år klarade hon lätt att promenera en mil.

Och på den vägen är det. Bodil motionerar, äter rätt, lagar mat från grunden och på ett klokt sätt, bakar allt bröd. Hon är stolt över sin viktminskningsresa men vill inte låta för duktig.

– Jag är ingen superkvinna. Visst har jag perioder när jag bara inte orkar räkna kalorier, när jag frossar och tycker synd om mig själv. Då går jag upp i vikt direkt. Men det viktiga är att komma igång igen.

Bodil försöker nu hjälpa andra att komma till rätta med sin övervikt. Hon vet vad det betyder för självkänslan och välbefinnandet, och hon har väldigt konkreta råd och tips.

– Ett fel jag själv gjorde under många år var att jag ville se resultat så snabbt. Men har det tagit så många år att skaffa sig övervikt, så tar det också lång tid att bli av med den. Det är bättre att göra små förändringar som blir varaktiga.

– Och det allra första man måste göra är att sluta ljuga för sig själv!

Bodil tror inte på att sätta upp en massa tabun. Att aldrig mer få äta choklad, chips, sötsaker, det funkar inte.

– Det blir bara tråkigt och då är risken stor att man trillar dit. Då är det bättre att unna sig lite och verkligen njuta. Och om det går åt skogen – ät och njut, släpp skamkänslorna och ta nya tag!

Bodil berättar att hon under hela viktminskningsperioden åt lördagsgodis.

– Jag snålade in på kalorierna under veckan så att jag hade 200 att lägga på godis. Några nötter, några nonstop och en rad choklad, där jag delade varje ruta i fyra delar. Jag njöt av varje liten smula och mitt godis varade oftast längre än barnens!

Helt utan problem har inte Bodils viktminskning varit. Hon drabbades av navelbråck. En operation 2007 rådde bot på bråcket men problemen återkom ifjol och Bodil lever nu med ständig och svår smärta i magen.

– Men jag är förhoppningsfull, jag tror att även detta kommer att lösa sig.

Många löser sina överviktsproblem med gastic bypass-operationer, men det är Bodil en stark motståndare till.

– Det är stora risker förknippade med sådana operationer. Och särskilt hemskt tycker jag det är när unga människor väljer den utvägen.

– Jag är också väldigt kritisk till hur lätt det är att fastna i ett dåligt ätbeteende. Du kan köpa läsk, glass och godis jättebilligt samtidigt som frukt och grönt är dyrt. Det är inte rimligt. Och det har blivit mycket vanligare med hel- och halvfabrikat. Det är så lätt för en stressad och trött förälder att välja något som går snabbt att fixa åt de hungriga ungarna att man inte orkar tänka på om maten verkligen är bra.

Är det något du velat göra annorlunda?

– Ja, jag har fruktansvärt dåligt samvete för att jag lät mina egna dåliga matvanor gå i arv till mina barn. Det önskar jag av hela mitt hjärta att jag kunde göra ogjort…