Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Lång tid på scen. ”Jag är lyckligt lottad att oavbrutet i 25 år ha kunnat jobba med teater”, säger skådespelaren Mats Blomgren.

Bitarna har fallit på plats för Mats

Efter några år inom film och tv är Mats Blomgren på väg tillbaka till teatern, med full kraft. Nu gör han rollen som Salieri i ”Amadeus”. Sedan väntar fler scenuppdrag.

Mats Blomgren beskriver sig som en person som gärna vill ha marginaler utifall att något skulle hända. Som exempel nämner han att han aldrig bokar det sista flyget, möjligtvis det näst sista.|

Men den här gången har han fått göra avkall på detta. Erbjudandet om att spela Salieri i musikdramat ”Amadeus” som just nu går på Smålands Musik & Teater i Jönköping kom minst sagt i elfte timmen. Den tidigare rollinnehavaren hoppade av och Mats Blomgren fick fyra och en halv vecka på sig att läsa in den digra textmassan.

Råplugga var det enda som gällde. Trots allt är det en dröm som gått i uppfyllelse, förklarar han.

– Det känns som att jag blivit bönhörd. Jag har fått en rejäl fet plankstek plus en massa marängsviss efteråt. Både en monolog, i rollen som Salieri, och en ensemble.

Mats Blomgren har mest verkat inom teatern. Han har spelat på olika scener främst i Göteborgstrakten men även i Stockholm och Uppsala. Genombrottet kom 1996 med pjäsen ”Odysseus” på Angeredsteatern där han spelade huvudrollen. Senare har han gjort flera uppmärksammade rolltolkningar, som kommissarie Porfirij i ”Brott och straff”, Karenin i ”Anna Karenina” och Osip i ”Revisorn”.

Men de senaste två åren har han mestadels arbetat med film och tv. En orsak var att han efter 25 år i branschen tröttnade lite på teatern, en annan, kanske viktigare anledning, var sonen Kalle.

– Jag fick honom när jag hade fyllt 50 år. Det var en gudagåva. Jag rekommenderar alla äldre att skaffa barn (skratt). Jag ville vara med honom så mycket som möjligt och då passade filmjobb bäst eftersom man jobbar mest dagtid.

Samtidigt kände Mats Blomgren att det i filmen ofta saknades en samhörighetskänsla och började återigen längta efter teatern och en ensemble. Han pratar också om Göteborgsandan som han är uppvuxen i, där teaterarbete ses som något solidariskt där alla berättar tillsammans.

Som i ett trollslag har hans önskningar nu fallit in. Efter ”Amadeus” väntar troligtvis sommarteater i Bohuslän. Och till hösten är han tillbaka på Göteborgs stadsteater.|

– Vad det blir är ännu inte officiellt så jag kan inte berätta mer om pjäserna, men det känns väldigt bra.

Det verkar som att bitarna börjar falla på plats?

– Ja, verkligen. En massa bitar. Från att vara en skådespelare som är utlämnad till andra och bara förväntas bli vald känner jag nu att jag får vara med och styra mitt liv. Jag får vara min egen drivkraft och mina egna drömmar.