Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/19

Bertil Schough kör på i nya spår

Han sopar och fixar, gräver och svarvar, bygger och svetsar, jobbar med trädfällning, häckklippning...Listan på vad tusenkonstnären Bertil Schough fyller tiden med under pandemin kan bli hur lång som helst.

En vanlig dag så här års syns Bertil Schough i sin lastmaskin i full färd med att sopa bort grus från parkeringar, uppfarter och gator. Han har massor med uppdrag och jobbar mer än gärna. Han har fyllt 65 år, men det har passerat helt obemärkt.

– Tanken på att jag skulle sluta jobba har inte ens slagit mig. Jag har inte tid, helt enkelt.

Då blir det ofta musik i mitt huvud

Han sätter sig i förarhytten, placerar hörselkåporna på rätt ställe, jobbar sig framåt på de ytor han ska göra vårfina och låter tankarna fara fritt.

– Då blir det ofta musik i mitt huvud. Det kommer nya låtar.

Tyngs av tankarna på kollegorna

Och även om han skrattar och skämtar som vanligt, är det ändå inte detsamma. Han tyngs av tankarna på kollegornas kringskurna tillvaro med osäkerheten som pandemin medför, sysslolösheten och inte minst bristen på inkomst.

– Jag jobbar så mycket jag kan. Jag vill inte vara ledig. Då tänker jag bara på alla dem som inte har något jobb. Jag är den ende av oss ungefär 40 personer som jobbar med revyn som har ett jobb. Jag lider verkligen med mina kollegor och alla andra som drabbas.

Revy i Hwitans trädgård

Men även om vaccinationerna drar ut på tiden och smittoläget är allvarligt så är Bertil Schough ändå optimistisk.

– Jag tror att vi kan spela som vi har planerat i sommar. Då ska vi spela revy i Hwitans trädgård. Vi tänker mycket på hur vi ska anpassa oss till restriktionerna och tar hjälp av andra som har mer vana än oss.

Man ska vara liten galen, då klarar man sig bättre

Han är avspänd och glad, trots allt. Arbetskläderna är välanvända och solen skiner. Då är det lätt att låta de dystra tankarna fara åt fanders.

– Man ska vara liten galen, då klarar man sig bättre. Jag tar inte in allt som händer runtomkring. Jag har varit med om sorger och död och jag tror att det har lärt mig att skärma av. Det ger mig mycket att jag kan gå in i en annan roll och jag är glad att jag har ett ben till att stå på när vi inte kan spela revy. Jag har fyra barn och fyra barnbarn och egentligen har jag det väldigt bra.

Flyttade till Skrea strand

Intresset för maskiner och framför allt traktorer har han med sig från barndomen.

– Jag kunde backa en traktor med vagn när jag var sju, åtta är berättar han med stolthet.

I många år ägnade han sig åt skogsavverkning och hade många olika maskiner i sitt stall. För cirka tio år sedan flyttade han till Skrea strand. Där fanns det inte plats för hans favoriter.

– Det kändes inte bra att inte ha en traktor.

Fastnar i verkstaden

Det dröjde inte länge innan han köpte en snöskottningsmaskin till grannarnas stora glädje. Och uppdragen har trillat in, ryktet om Schough alla förmågor sprider sig. När han jobbat färdigt utomhus och har parkerat sin lastmaskin händer det allt som oftast att han fastnar i verkstaden där han svarvar, sågar, slipar, spikar och tiden far i väg.

– Det gör mig lugn. Jag skulle kunna bo här.

Verkstaden ligger i Fagerdalas anläggning. Den är inredd med allt vad en tusenkonstnär kan behöva. Det innebär bland annat diverse olika maskiner som används för snickeriarbeten, här finns ett dragspel, ett dockskåp som ska bli en present till ett av barnbarnet, ett mindre kontor vars väggar pryds med nostalgiska bilder från Bertils barndom, en chokladkartong från någon som fått sin trottoar skottad och mycket annat.

Blir mer ödmjuka

Har spelat inför publik två gånger sedan mars förra året. Det blir inte samma sak när när man måste öva in nya nummer, möta publiken varje kväll och sedan gå hem med applåderna som följeslagare tills det är dags nästa gång.

– Jag vet ju inte ens om jag kan spela längre, säger han och greppar dragspelet som står på golvet. Självklart sitter takterna i och en gammal folkvisa strömmar ut över lokalen.

Så blir han allvarlig igen, lite eftertänksam. Han längtar efter att få möta publiken och umgås med familj, vänner och bekanta.

– Om vi klarar detta tror jag att det blir en förändring till det bättre. Vi blir nog mer ödmjuka.

LÄS MER: Nybyggaranda i Falkenbergsrevyn

LÄS MER: Wernersson blickar både framåt och bakåt

LÄS MER: Falkenbergsrevyn får nytt blod