Anneli Svensson, kommunpolis i Falkenberg och dottern Lilly bor en villa i Ljungby strax utanför Falkenberg. Ett stenkast bort bor Lillys mormor och morfar och Annelis två systrar med familjer finns också i närheten. Det betyder mycket för Anneli och Lilly som har ett stort socialt nätverk och många människor som bryr sig om dem.
”Hur ska jag hinna träffa någon?”
Att det skulle bli så var inte självklarhet för Anneli när hennes barnlängtan började gro i 35-årsåldern. Hon arbetade som polis och levde inte i något fast förhållande. Men längtan efter att få bli mamma dök upp, plötsligt och oväntat. ”Hur ska jag hinna träffa någon?” så gick Annelis tankar.
– Klockan tickade och jag började känna mig stressad. Längtan efter ett barn gick inte att jämföra med någon annan längtan. Den nådde ett djup i mig som jag inte kände igen.
Men hur skulle hon gå till väga? Anneli kände givetvis till att det fanns genvägar, men assisterad befruktning var inte ett alternativ, till att börja med.
– I min värld var det någonting udda. Under en kort period var jag negativ och jag undrade för mig själv varför inte jag kunde få en vanlig familj, varför jag inte hade träffat någon, vad var det var för fel på mig?
Ny lag 1 april 2016
Annelis längtan fick henne på andra tankar och hon började söka information om hur hon skulle gå till väga för att bli gravid. Först i april 2016 trädde lagen om assisterad befruktning för ensamstående kvinnor i kraft i Sverige. Så Anneli fick vända sina blickar mot Danmark. I Köpenhamn fanns Stork-kliniken som utför konstgjorda befruktningar. Efter att ha genomgått olika prover och tester i Sverige var det dags för första besöket på kliniken.
– Jag är så tacksam att det alternativet fanns. Det var några tuffa hinder på vägen. Bland annat skulle jag göra ultraljud för att kolla att äggledarna fungerade. Jag fick besked om att jag inte kunde få hjälp eftersom jag var ensamstående och de hade fullt upp med alla par som försökte få barn. Jag var så skör vid den tiden. Det kändes som att jag fick en stämpel på mig att jag var udda.
Livsavgörande plan
Den detaljen löste sig och processen satte igång. I ett tidigt skede hade Anneli involverat sina närmaste och även sin chef i sin livsavgörande plan. Hennes beslut mottogs väl hos alla.
– Efteråt förstod jag inte riktigt varför jag hade oroat mig för vad folk skulle tycka. Jag har bara fått positiva kommentarer, hela tiden. Jag har haft ett enormt stöd av släkt vänner och familjen.
En viktigt fråga som Anneli var tvungen att fatta beslut om var om donatorn skulle vara öppen eller sluten.
– Jag vred och vände på det. För min del var det helt klart att jag skulle välja okänd donator. Men för Lilly? Jag landade i att jag skulle välja sluten. Jag är väl förankrad i det beslutet.
Jag har haft ett enormt stöd av släkt vänner och familjen.
Anneli gjorde tre resor till Köpenhamn innan hon blev gravid. Vid varje resa hade hon med sig någon anhörig som stöd. Hon hade hunnit bli 37 år och i den åldern är det vanligt att kvinnan som vill gravid måste göra mellan åtta och elva försök. När Anneli inseminerades första gången hände det inget, vid andra försöket fick hon missfall, men tredje gången gick det som hon önskade och efter 18 dagar visade provstickan att hon var gravid. Då hade det gått drygt ett år sedan första kontakten med kliniken.
– Jag minns att jag tänkte ”min kropp är fantastisk”. Jag kände glädje och stolthet samtidigt som jag inte riktigt kunde fatta att det verkligen hände.
Väninna var med på BB
Och även om Anneli hade många omkring sig som brydde sig och var engagerade gjorde sig känslan av ensamhet och osäkerhet påmind ibland. När Anneli läste i HN om en kvinna i Falkenberg som blivit mamma genom assisterad befruktning tog Anneli kontakt med henne.
– Vi träffades och har fortfarande kontakt. Jag kände en stor stöttning hela vägen.
Den 14 juli 2010 föddes Lilly på BB i Halmstad. Vid sin sida hade Anneli en av sina bästa vänner.
– Några år tidigare var jag med min väninna på BB när hennes son skulle födas eftersom hennes man var sjuk då. Nu gjorde hon samma sak för mig. Det har skapat ett speciellt band mellan oss.
Efter tre dagar på BB åkte Anneli hem till lägenheten i Halmstad med sin dotter. Vad som hände sedan var hon helt oförberedd på.
– Jag kunde inte sluta gråta av tacksamhet. Så fort jag tittade på Lilly började jag gråta. Jag kände en enorm tacksamhet och kärlek. Jag blev skör och sårbar i min tacksamhet.
Jag känner inget behov av att prata om Lillys ursprung
Lilly har fått sitt namn efter Annelis mormor som också levde ensam med sitt barn, Annelis mamma. I mellannamn heter Lilly Aimee som betyder älskad. Och Lilly har blivit överöst av kärlek och omtanke från första stund, inte bara av mamma Anneli utan av hela sin omgivning. Anneli och Lilly flyttade till Ljungby där Annelis föräldrar bor. Där hann de rota sig innan det var dags för Lilly att börja hos dagmamma när Anneli tillträdde sin nya tjänst som ungdomsutredare inom polisen i Falkenberg.
– Jag känner inget behov av att prata om Lillys ursprung och med tiden har jag insett att jag är långtifrån ensam om att vara i denna situationen. Jag berättade för Lilly redan när hon var liten att hon kommit till på ett sjukhus och att det är hon och jag som är vår familj.
Den tacksamhet jag känner är av oförminskad styrka.
Nu är det vardag i villan i Ljungby som bjuder på utsikt över åkrar och ängar. Väggarna är fyllda med foton på Lilly och människor som är viktiga i hennes liv. Emellanåt hörs krafset av små tassar när den rumsrena kaninen Smulan stökar runt i allrummet. Sedan Lilly föddes har Anneli försökt bli gravid en gång till, men efter några försök bestämde hon sig för att hon gjort vad hon kunnat. I sommar fyller Lilly elva år och Anneli är mer än nöjd med hur livet fick en ny riktning sedan hon blev mamma.
– Elva år är en lång tid, men jag blir fortfarande lika berörd när jag pratar om hur Lilly kom till. Den tacksamhet jag känner är av oförminskad styrka.
LÄS MER: Anneli Svenssons uppdrag: att skapa trygghet
LÄS MER: Falkenbergs medborgarlöfte 2021 fokuserar på unga i riskzon och utsatta områden
