Andrew skriver läbbiga böcker för barn på engelska

Andrew undervisar på den lantliga Göthriks skola i Grimeton inte långt från Varberg. Det är eftermiddag och bara de minsta barnen som går på fritids är kvar. De leker utomhus. Andrew som är född och uppvuxen i Preston i nordvästra England skojar med dem, med en klassisk engelsk brytning, när vi går förbi.

Inomhus visar han sitt tomma klassrum, där alla stolar är upphakade på bänkarna för att underlätta städningen. Skolan är slut för dagen. Därefter går vi vidare till ett lärarrum.

– Jag har alltid tyckt om att skriva. För fyra år sedan deltog jag med en novell för barn i en skrivartävling i England och kom på andra plats. Jag fick pengar och en utbildning så jag kunde utveckla mitt skrivande. En handledare hjälpte mig med projekt. Jag ville skriva något som pojkar tycker är riktigt roligt att läsa, om saker som tilltalar dem. Pojkar har ibland svårt att hitta böcker de gillar.

Huvudpersonen i Andrews böcker blev en Mr Gross, som är snäll och räddar situationer - på sitt eget läbbiga sätt.

– Det är inga gulliga böcker.

Ordlista som hjälp

Böckerna är skrivna på engelska, men i två av dem finns det en svensk-engelsk ordlista på nästan varje uppslag. Tanken är att svenska barn ska kunna lära sig engelska genom att läsa Andrews berättelser, och snabbt checka av i ordlistan när det är något de inte förstår.

– Böckerna är skrivna för barn runt 10-13 år. Jag har begränsat antalet ord, illustrationerna har jag gjort själv. Det ska vara lätt och kul för barnen att läsa.

Andrew som är utbildad lågstadielärare är mycket intresserad av barns läsande, och vill få dem att älska böcker.

– Språket är viktigt. Det är en viktig grund för lärandet.

Andrew har bott i Sverige sedan 1998, orsaken till flytten var att han träffade svenska Ulrika som numera är hans fru. Andrew som hade undervisat i England i sex år började arbeta på Samskolan i Göteborg, där han undervisade på engelska.

– Jag trivs att undervisa i den svenska skolan. Det är mer avslappnat. Bara att barnen kallar mig Andrew och inte Mr Ashcroft tar bort en onödig barriär. En barriär som kan vara ett hinder i lärandet.

Ville prata svenska

2004 började han på Göthriks skola. Då hade familjen också hunnit flytta från Göteborg till Varberg, som är Ulrikas hemstad.

– Många svenskar ville gärna prata engelska med mig. De tyckte att det är roligt, men jag ville lära mig svenska, så jag insisterade på att de skulle prata svenska med mig.

Andrew tycker att det är tråkigt att det i svenskan används alltmer engelska uttryck och citat.

– Det är vanligare i storstäderna och i vissa yrkesgrupper. Jag tycker det är synd, man ska vara rädda om det svenska språket och vårda det.

Sina böcker har han hittills gett ut på egen hand genom ett Print on demand-system, vilket innebär att boken trycks när någon köper den. Ett par böcker finns på Varbergs stadsbibliotek. Andrew har förutom böcker för barn även gett ut pysselböcker, men just nu pågår ett hemligt projekt.

– Jag håller på att skriva något helt annat, min förhoppning är att den ska ges ut av ett förlag. Jag har skrivit och gått igenom texten, och låtit andra läsa och skrivit igen. Jag vet inte när den blir klar.

Lena Berglund

lena.berglund@hn.se