Anders har nått toppen i dubbel bemärkelse

Han hade besegrat Europas högsta berg. Sedan dess har han kommit upp sig även i sin civila karriär och är i dag överläkare vid sjukhuset i Varberg. – Som så mycket annat var det slumpen som gjorde att jag hamnade här, säger morgondagens 40-åring.

Mount Elbrus är 5642 meter högt och ingår i bergskedjan Kaukasus mellan Ryssland och Georgien. Anders var inte ensam under bestigningen. Hans fru Anna, även hon inbiten bergsklättare då, var med och tog en härlig bild på sin make när han lyfte ishackan i en segergest längst upp på toppen. I själ och hjärta var han lycklig men fysiskt mådde han pyton.

– Jag lider av höghöjdssjuka som yttrar sig som den värsta baksmälla ungefär. Så kände jag mig när bilden togs, avslöjar Anders med ett skratt.

I dag har både han och Anna lagt bergsklättringen mer eller mindre bakom sig. Båda har fullt upp med sina arbeten som läkare och sedan bestigningen av Mount Elbrus har de även blivit föräldrar till tre små killar.

Anders berättar att hans äventyrslusta gjorde honom till bergsklättare och hans intresse för det naturvetenskapliga ledde honom till läkaryrket.

På gymnasiet var kemi hans absoluta favoritämne och han trodde att han möjligen skulle ha en framtid som laboratoriedoktor av något slag. Sedan han gjort sin militärtjänst på Fallskärmsjägarskolan, där han fick lära sig att även ta sig neråt, var det dags att på allvar bestämma sig för vilken yrkesbana han skulle satsa på. Under lumpartiden genomförde han 25–30 lyckade fallskärmshopp men det militära lockade inte tillräckligt.

När han insåg att hans naturvetenskapliga intresse skulle komma till användning även för läkaryrket sökte han in på medicinska fakulteten vid Uppsala universitet. Beslutet hade också mognat fram sedan han insett hur värdefullt det skulle vara att få arbeta med människor och hjälpa dem med deras problem.

– Människor är spännande helt enkelt. Det var en nog så viktig drivkraft i mitt beslut att börja läsa medicin, berättar Anders.

1999 avlade Anders sin läkarexamen och kom samma år till Varberg för AT-tjänstgöring. Han var inte särskilt sugen på att få den förlagd till Uppsala och som uppväxt i Västerås var han heller inte intresserad av att återvända till hemtrakterna.

– Jag ville söderut och gärna mot kusten till. Varberg lät lockande och det tog bara 24 timmar innan allt var ordnat och klart att jag skulle få börja här, säger han och berättar att Trollhättan också erbjöd en tjänst och att han lika gärna kunnat hamna där om inte Varberg kommit före.

Under AT-tjänstgöringen bestämde han sig för att specialisera sig inom neurologin eftersom han tyckte att det området passade honom bäst.

– Det är mycket klurande inom neurologin och det tycker jag om, säger han.

Strax efter millennieskiftet påbörjade han specialistutbildning och ägnade fritiden åt bland annat bergsklättring och äventyrsresor av olika slag. Dessutom löptränade han mycket och avverkade det ena maratonloppet efter det andra.

Sedan Anders kommit till Varberg blev han också ihop med sin blivande fru Anna. Kuriöst nog hade hon pluggat medicin samtidigt som Anders i Uppsala och blivit AT-placerad i Varberg även hon. När de sprang på varandra i sjukhusets matsal kände de igen varandra till utseendet men det välkända klicket lät vänta på sig, om inte annat från Annas sida. De började i alla fall att umgås och upptäckte snart att de hade mycket gemensamt.

– 2002 bilade vi genom USA och jag tänkte att fixar vi detta så ska jag fria till Anna. Vi klarade strapatserna och 2004 gifte vi oss.

Anders patienter har diagnoser som exempelvis Parkinsons sjukdom, multipel skleros (ms), epilepsi eller någon annan neurologisk sjukdom. Även personer som drabbats av stroke eller hjärntumör ingår i hans patientgrupp. Med åren har han insett hur mycket rutinen och annan yrkeserfarenhet betyder i hans arbete.

– Mitt arbete består till stor del i att göra undersökningar och att ställa diagnoser. När jag var yngre fick jag ibland kontakta någon äldre kollega för att kunna ställa rätt diagnos. Det behöver jag inte på samma sätt i dag, berättar han.

På fritiden ägnar Anders sig med stor omsorg åt familj och matlagning. De tre sönerna kräver naturligtvis sitt och på helgerna står han ofta vid spisen och lagar något läckert.

– Matlagningen har gått från att vara ett intresse till att bli en besatthet. Jag har till och med anmält mig till ”Sveriges mästerkock” som sänds i TV4, vi får se om jag kommer jag med, säger Anders som också ägnar några timmar på lördagarna åt att vara barngympaledare i Ankarskolan i Träslövsläge.

Musik är ett annat stort intresse. Själv spelar han lite piano men naturligtvis inte lika bra som favoriten Glenn Gould. Som musikalisk allätare gillar Anders också när det svänger rejält.

– Och där är min Bruce Springsteen favoriten. När han uppträdde på Ullevi i somras var jag naturligtvis där. Jag var till och med på båda konserterna...

Sven Bastholm