Flygattachen. Museets utställning invigdes på Skogskyrkogården 8 maj 1994 med besök av den brittiske flygattachen i Stockholm, John Walmsley och (skymd av honom) den brittiske konsuln i Göteborg, Alan White. Bild: Falkenbergs museum
Flygattachen. Museets utställning invigdes på Skogskyrkogården 8 maj 1994 med besök av den brittiske flygattachen i Stockholm, John Walmsley och (skymd av honom) den brittiske konsuln i Göteborg, Alan White. Bild: Falkenbergs museum

70 år sedan dramat över Halland

På Skogskyrkogården i Falkenberg ligger sju brittiska flygare från 1944 begravda. Många har undrat över deras historia. Halland. Det var strax före midnatt den 29 augusti 1944. Från Falkenberg och ner till Ängelholm vräkte 600 brittiska fyrmotoriga bombplan in över den svenska kusten. De två luftvärnsbatterierna i Falkenberg, ett vid Vallarna och ett på valskvarnens tak, gav eld. Många minns än i dag den skrämmande händelsen. Man fick uppleva en av andra världskrigets största flygräder.

ANNONS
|

Mellan den 8 och 14 september, flöt de sju flygarna i land på svensk mark, mellan Skrea och Björkäng. De var delar av tre besättningar vars plan hamnade i havet runt Anholt.

Det fanns en bestämd orsak till att planen tog den förbjudna vägen över det neutrala Sverige. Målet var att bomba två tyska hamnar, Stettin och Königsberg, dagens Kaliningrad. De var ut- respektive inskeppningshamnar för tyskarnas krigsmateriel till östfronten. Königsberg låg så långt bort att bensinen inte skulle räcka tur och retur utan denna genväg.

I skymningen den 29 augusti hade 900 Lancasterplan startat från olika flygplatser i sydöstra England. Av dessa drog de första 300 mot Berlin för att distrahera tyskarna. Resten flög mot nordost.

ANNONS

Tre av planen träffades av eld från tyska jaktplan över Danmark. Två av dem störtade i havet runt Anholt. Det tredje fick en speciell historia.

Ett Lancasterplan har sju mans besättning. Piloten och färdmekanikern, bakom dem navigatören och telegrafisten. Dessutom tre skyttar, en främre som också är bombfällare, en övre och en bakre.

I det tredje planet fanns den australiensiske piloten Kevin Humphris. Två i hans besättning ska senare hamna i Falkenberg. Han berättar:

– Vi var över den danska östkusten då vi träffades av ett tyskt jaktplan bakifrån. Phil Aviet, vår akterskytt, blev svårt skadad och vårt stjärtparti fattade eld. Jag dumpade bombplatsen och det är något som fortfarande bekymrar mig. Jag vet ju inte om den kan ha dödat några danskar eller orsakat skador på oskyldiga människor.

Det skulle visa sig att en av bomberna hamnade i en förstad till Randers. Flera hus förstördes och skadades och sex människor dog.

Piloterna skickade telegrafisten Stratford och övre skytten Fallon för att släcka elden och undsätta den 20-årige Aviet. Under tiden de försöker med det är Humphris tvungen att nödlanda på havet utanför Anholt.

I de höga vågorna bryts planet på mitten. De tre bak i planet följer med i djupet. Stratford kommer att flyta i land på Anholt, Fallon och Aviet blir två av de sju på Skogskyrkogården.

ANNONS

De fyra övriga räddas av danska fiskare och förs i land på Anholt. Där väntar tyskarna och flygarna får tillbringa resten av kriget i tyskt fångläger.

Historien bakom den stora räden är beskriven i skriften ”De kom aldrig hem”, som finns på museet i Falkenberg. Den låg också till grund för en av de största utställningarna som museet haft, 7 vita kors. I skriften finns intervjuer med flygare som deltog i räden den här natten. Luftvärnsmän runt våra kuster har berättat om händelsen. Människor som bodde i de bombade städerna har också kommit till tals.

Från början var gravarna markerade med enkla, vita träkors. Senare ersattes de av dagens vita gravstenar genom brittiska War Graves Commission.

Sedan 1954 har Lions Club i Falkenberg hedrat dessa gravar med en ceremoni varje Allhelgona. Då tänder man ljus och smyckar gravarna med blomsterkransar. Det gäller även den unga polskan Zofias grav bredvid.

I år kommer Lions att uppmärksamma detta särskilt eftersom det är 60 år sedan starten. Liknande flygargravar finns även på Öckerö, Kvibergs kyrkogård i Göteborg, Värö, Varberg, Fjelie, Pålsjö och Malmö Östra.

Gör gärna ett besök på en av Sveriges vackraste kyrkogårdar, Skogskyrkogården i Falkenberg. Hundra meter rakt in stora ingången, till vänster, där finns de sju vita gravstenarna samt Zofias smideskors. Strax före, utefter gången, finns också en informationstavla om flygarna och Zofia.

ANNONS

Sju unga engelska flygare fick ofredsåret 1944 sin vila i halländsk jord. En turist hade besökt Skogskyrkogården och sett de sju brittiska flygargravarna. Det ledde till följande rader i en okänd norrlandstidning:

Sju små vita kors i sanden,

sju vittnen om ond, bråd död.

Minnen från tid, då landen

i blod fick sin sorgfärg röd.

Sju vita små kors bland tallar,

sju mannar, som plikten följt.

Jord, som på alla kallar,

blommande rosor döljt.

Vinden helt sakta fläktar,

rosornas stänglar rörs.

Kämpen ej längre fäktar,

humlors surr vid hans gravplats hörs.

Solen sitt gyllene lånar

in mellan tallars stam.

Fjärran ett flygplan dånar

bort med en svans av reklam...

Sju vita små kors, som lyser

på Falkenbergs Skogskyrkogård

– stillhet och gravro hyser

sjutal av blomst och vård.

18 juni 1951 KÅVE

Gravarna i Falkenberg är omnämnda på en dansk hemsida: www.airmen.dk

Dansken Anders Straarup har där samlat material under många år. Där finns fakta och detaljer om alla i eller omkring Danmark störtade allierade flygplan under andra världskriget.

På www.airmen.dk/e222f.htm kan du få mer detaljer om de tre bombplanen och de sju besättningsmännen.

ANNONS