Sofia vill ta vara på tillfället

Det är ljust, varmt och hemtrevligt i huset på Sjömansvägen. Elden sprakar i kaminen, i det fina olivträdet hänger glittrande julkulor och vintersolen är på sitt allra bästa humör.

Här har Sofia bott med sin familj i elva år denna jul och hemmet är präglat av hennes känsla för färg, form och design. Den känslan har hon kunnat använda i yrkeslivet också – hon hamnade i skobranschen redan 1997, men det var mest en slump att det blev så, säger hon.

– Jag var en ganska bekymmerslös tjej då. Jag åkte med en kompis till Hawaii direkt efter gymnasiet och jobbade på ett spa som drevs av en svenska. Det var en fantastisk upplevelse och om det inte varit så att jag hade fått ett jobb här i Varberg så hade jag gärna stannat kvar lite längre där.

Hemma i Varberg igen jobbade Sofia deltid i en klädaffär, var gympaledare och hoppade dessutom in på Kusthotellet då och då. Med tiden blev det mer och mer med Kusthotellet, där hon trivdes fantastiskt bra.

– Det var många unga människor, allt var nytt och fint – det var enormt kul och jag fick göra allting. På något märkligt sätt hamnade jag till slut på ekonomiavdelningen, och det var kanske inte riktigt min grej, skrattar hon. Jag ville jobba med något mer kreativt.

Det var då Sofia kom in i skobranschen - Din Sko blev första anhalten. Där skulle Sofia arbeta som inköpare och hon fick bra skolning. Hon jobbade som aspirant på en skofabrik i Portugal, hon fick lära sig allt om skinn och dessutom italienska.

– Rolf (Nilsson) ville verkligen att vi skulle bli perfekta inköpare. Och jag trivdes med att ha många bollar i luften och vara ute på inköpsresor.

Sofia blev sedan värvad som inköpare till systerbolaget Nilson – och upptäckte nästan samtidigt att hon var gravid. Sofia jobbade ända fram tills Isak föddes, var hemma med honom och fortsatte sedan på Nilson. Livet flöt på och både Sofia och hennes man Christian, även han i skobranschen, jobbade och reste mycket.

2005 förändrades livet. Först med lilla glädjespridaren Emmis födelse, sedan med att Sofias mamma hastigt dog. Det blev ett hårt slag för Sofia, som hade börjat planera att starta något eget inom design och inköp. Men det blev också ett kliv in i en helt annan bransch.

– Min pappa drev ett företag som handlade med kättingar, och när mamma dog började jag jobba med pappa och hjälpa till med bokföring och kontakter med producenterna. Det var nog också ett sätt för oss att bearbeta sorgen efter mamma.

Även Sofias eget företag gick bra, hon blev konsult i skobranschen och fick bland annat ta hand om Björn Borgs damkollektion.

– Jag fick göra på mitt sätt och bestämma själv, samtidigt som det gav mig flexibilitet, så jag trivdes väldigt bra med det.

Då kom nästa dråpslag - 2008 blev Isak svårt sjuk i leukemi och bukspottskörtelinflammation. Sofia stannade hemma med honom i två år, och allt fokus i familjen låg på att Isak skulle bli frisk. Det blev han också, och 2010 började Sofia arbeta igen, denna gång med inköp och design för Scorett.

Men för ett halvår sedan hände det som inte skulle kunna hända. Isak fick ett återfall i sin sjukdom. Han genomgår nu en ny lång behandling.

Sofia blir tyst en stund och funderar över hur hon bäst kan förklara hur familjen klarar livet.

– Det handlar inte bara om stress, oro och sorg utan också om lycka, kärlek och närhet.

– Tvärt emot vad många kanske tror är det här ett hem där vi skrattar mycket. Vi njuter av de fina dagarna, vi passar på att göra roliga saker när tillfälle erbjuds.

– Förra gången Isak var sjuk blev jag nästan lite rädd för att leva, det kändes som att det var fult att skratta när någon är sjuk.

– Men lärdomen vi bär med oss denna gång är att göra på ett annorlunda sätt. Vi ska göra resan så bra som möjligt.

Familjen har också känt mycket stöd och omtänksamhet från vänner och släktingar.

– När svåra saker händer är det bästa man kan göra att höra av sig, visa att man bryr sig om. Och det är många som trätt fram som man inte väntat, säger Sofia.

Sofia har också hittat tillbaka till barndomsintresset att måla. Christian har byggt om förrådet till ateljé åt Sofia, och där tillbringar hon tid, gärna tillsammans med dottern Emmi.

– Jag målade mycket med min pappa när jag var liten. Han är jätteduktig – själv är jag mer känslor och färg, skrattar hon. Men när jag står där med mina penslar går jag helt in i målandet och tiden upphör. Det är mitt sätt att bearbeta och befinna mig i nuet.

– Jag har till och med sålt några tavlor – det kändes märkligt men väldigt roligt! Och jag har en dröm om att få skola mig lite mer.

Sofia har också fortsatt att arbeta så mycket hon kan under Isaks sjukdomstid.

– Jag mår bra av det. Och visst har den här tiden förändrat mig som människa. Jag levde ett ganska sorglöst liv innan, tyckte det var tråkigt med rutiner och tog mycket med en klackspark.

– Nu har jag perspektiv på vad som verkligen är viktigt. Jag hetsar jag inte upp mig över småsaker, jag kan säga nej. Man måste hela tiden arbeta med sina egna tankar, men jag har gudskelov inte svårt för att prata (skratt). Och jag är i grund och botten trygg.

– Jag kan också närma mig sjuka och handikappade på ett helt annat sätt nu och det känns väldigt bra. Dessutom har jag min blogg - det är jätteskönt! Där har jag hela tiden kunnat skriva av mig och jag har fått mycket respons. Jag tycker om att skriva men det som gläder mig mest är att det kan vara till hjälp för andra som går igenom svåra saker.

Och födelsedagen?

– Den ska Christian och jag fira med en heldag för oss själva på Asia Spa. Vi behöver få prioritera varandra, ta en paus bara vi två. På kvällen äter vi middag med våra barn och föräldrar. Det kommer att bli en så fin födelsedag.

Kristina Rhen