Pelle Körbergs cancer blev en bok om kärlek

Så började det. Det som nu blivit en bok handlar om Pelles kamp för att överleva. Men framför allt, menar han själv, är det en bok om kärlek.

– Jag vill ge andra människor mod och visa hur mycket kärlek det finns, säger han.

Pelle är nyligen hemkommen från Sahlgrenska sjukhuset efter en stamcellstransplantation. Ett överdjävligt ingrepp som föregicks av tre cellgiftsbehandling per dag i sex dagar. Intervjun sker via telefon. Han måste skydda sig från infektioner och träffar så få som möjligt, och han har haft svårt att behålla maten.

– Jag ser för djäklig ut. Det har varit en tuff vecka. Mentalt mår jag bra, fysiskt är jag helt slut, men mina värden är enligt plan. Det har gått bra.

Under oktober månad förra året fick Pelle överta stafettpinnen i mediapersonen Anders Westgårdhs facebookstafett ”Livet”. Varje dag publicerade Pelle ett inlägg om sitt liv, sin dag och vardag. Utdrag från ”Livet” med hjärtan, tummar och allt har han tryckt upp i sin nya bok.

– Jag blev först lite ställd när jag fick frågan om att delta i facebookstafetten Livet. Jag kände inget behov av att berätta att jag var sjuk. Då visste jag inte heller något om utgången. Men jag bestämde att vara med för mina barns skull. Jag ville berätta om mig själv, den jag är.

Nu blir det svårt. Pelle förklarar att texterna inte bara handlar om tråkiga saker och om hur sjuk han är. Han ville inte att hans barn enbart skulle ha en bild av honom som en mycket sjuk pappa. I boken, som han sedan beslutade att göra, finns dagboksanteckningarna och följarnas kommentarer.

– Det är många tumme upp och hjärtan, kanske lite mycket de första dagarna, men kommentarerna från mina följare på nätet växer under resan.

Insprängt finns också foton och text som berättar lite om vem han är.

Pelle orkar skämta och blir riktigt engagerad när han berättar minnen. Som att han var lovande i tennis som ung, att han startade sin reklambyrå när han var 23 år och flyttade den till Göteborg, när den växte. Byrån fick sedan namnet ”Jerlov och Körberg” när Pelle slog sig ihop med vännen Fredrik Jerlov. Reklambyrån var framfångsrik och fick många priser, men Pelle valde att flytta tillbaka till hemstaden Varberg och att satsa på sin familj.

2003 startade han design och varumärkesbyrån Körberg Brand Performance och har sen dess arbetat med projekt, tagit styrelseuppdrag, föreläst och varit rådgivare.

– När jag fick beskedet om cancern fick jag ringa återbud om alla uppdrag. Byrån är helt vilande nu.

I dag är barnen Axel, Edvin och Milla, som han har tillsammans med sin fru Lena, 21, 18 respektive 14 år.

– Första gången jag fick cancer var barnen inte så gamla, Milla var bara 11 år. Jag var rädd för viskningsleken där allt kan bli förstorat och förvärrat hur mycket som helst och att mina barn skulle höra sådana ryktena. Jag berättade tidigt för min omgivning att jag var sjuk, men var inte lika utlämnande som nu .

Pelle berättar att första cancern var en helt annan resa.

– Jag hade fruktansvärt ont i ryggen. Det var så det upptäcktes. Jag låg på sjukhuset hela hösten 2015 och det var ett enormt tryck mot ryggen, tumören växte från 3,2 centimeter till 13,8 centimeter i diametern. När den spred sig gick det fort och jag fick ett 12-veckors cellgiftsprogram omgående.

Återhämtningen tog lång tid. Pelle var bara skinn och ben och musklerna förtvinade. Så fort han orkade började han träna. Det blev mycket tennis.

När han den 1 augusti förra året upptäckte tumören var han i betydligt bättre fysisk form än innan. Och han visste vad som väntade.

– Chansen var 50/50. Då handlar det att gå igenom kampen, att överleva. Jag har gått på cellgiftsbehandlingar på sjukhuset i Varberg och trots att det varit jobbigt har jag tränat när jag har orkat. Tiden i tennishallen har varit viktig, jag glömmer att jag är sjuk, man blir fri från tankarna som mal.

Pelle tycker att det ser ljust ut och han hoppas att hans bok ska få fler att orka igenom svårigheter och se all den kärlek som finns.

Han tycker också att han är ungefär samma person som före cancern.

– Jag har samma inställning, jag har alltid varit på och framåt. Jag vill alltid förändra världen till det bättre. Samtidigt har jag lärt mig att uppskatta det lilla i livet, som när familjen är samlade runt köksbordet en helt vanlig tisdagskväll, det är sånt som känns helt fantastiskt

Lena Berglund

lena.berglund@hn.se