Vill hjälpa. Boken som Marita Warborn Lundgren ger ut tillsammans med väninnan Christina Karlberg behandlar ett ämne som alltför många inte vågar prata om.
Vill hjälpa. Boken som Marita Warborn Lundgren ger ut tillsammans med väninnan Christina Karlberg behandlar ett ämne som alltför många inte vågar prata om.

Marita berättar om sorgen

Marita Warborn Lundgren, 54 år, som förlorade sin förre man Stig under kaotiska omständigheter juni 1998, har skrivit en bok. Hon vill hjälpa andra i liknande situationer.

ANNONS
|

–Vi pratar om nästan allt i dag, men döden är tabu. När jag blev ensam och full av sorg kunde jag knappt hitta något som berättade om liknande erfarenheter och kunde ge tröst, säger Marita.

Marita är en glad och energisk person, som är svår att förknippa med ett ämne som döden. Men hennes tankar har periodvis kretsat mycket kring ämnet.

Genom föreningen Vimil (Vi som mist någon mitt i livet) som Marita var med och startade 1999 lärde hon känna Christina Karlberg i Kalmar. De båda blev nära vänner och april 2015 beslutade de, efter andras övertalning, att ge ut en bok om sina erfarenheter.

ANNONS

–Det är en bok som riktar sig till den som förlorat någon, men också till de som finns runtomkring, säger Marita.

Marita och Christina, som båda hade hemmavarande barn då deras män gick bort, berättar i boken om hur de gick igenom den första tiden i chock, om sorgen och hur de gått vidare i livet.

–För min del handlade det mycket om att sortera, radera och få ihop den röda tråden i mina dagboksanteckningar. Det är faktiskt bra för sorgearbetet att skriva dagbok, man skriver av sig, minns Marita.

Förutom deras egna berättelser har de även bjudit in andra att skriva. En dotter, en bror och en svåger berättar om det som hände från sin horisont. Även grannar och arbetskamrater har fått berätta hur de upplevde situationen.

Maritas nye make Anders Lundgren har skrivit en varm text om deras förhållande och hur de blev ett par.

–Jag har inte haft några problem med att Marita är änka och ser inte hennes avlidne make som något hot, säger han.

I boken finns gott om tips och råd. Bland annat om hur viktigt det är att vi berättar vad vi vill ska göras när vi själva dör.

–I samband med att jag och Stig hade en hund som var allvarligt sjuk började vi prata lite på både skämt och allvar hur vi själva ville ha det. Det är jag glad över. När han dog visste jag i alla fall lite vad han önskade, han ville bli begravd vid Hunnestads kyrka och vara klädd i sina favoritjeans och t-shirt.

ANNONS

Marita och hennes nye make Anders har för att underlätta för sina barn noggrant skrivit ner vad de själva önskar och andra viktiga uppgifter som behövs när de dör.

–Jag är inte längre rädd för döden, jag kan inte riktigt förklara varför, men jag tror inte att det bara tar slut. När man har varit nära döden, så har man varit tvungen att bearbeta det, säger Marita.

Boksläppet sker dagen innan Alla Hjärtans dag. Marita kommer att sitta på Göranssons bokhandel i Varberg på lördag för att möta intresserade läsare. Hon och Christina har också fått förfrågningar om intervjuer av såväl tidningsmagasin som teve.

–Det känns spännande, nervöst och konstigt, säger hon.

54 år

Bor: Huset Tallbacken i Trönninge by.

Familj: Maken Anders och två vuxna barn, barnbarn och en hund.

Yrke: Eget företag, ekonomi och bokföring.

Intressen: Umgänge med familj och vänner, matlagning och resor.

Aktuell: Ger tillsammans med väninnan Christina Karlberg ut boken ”Jag är lyckligt gift, min man är bara lite död – Att överleva en enorm förlust.”

Citat ur boken : ”Jag såg mig som en glad och lycklig person med kontroll, planering, ordning och reda – innan Stig dog. Efteråt kände jag inte igen mig själv. Jag hade en känsla av att någon annan gick omkring i mina ben, att jag var vid sidan om mig själv på något konstigt sätt”.

Hemsidan: www.baralitedod.se

ANNONS