Tidigt djurintresserad. Lili Päivärinta har vigt sitt liv åt att ta hand om skadade djur. Nu fyller hon 50.
Tidigt djurintresserad. Lili Päivärinta har vigt sitt liv åt att ta hand om skadade djur. Nu fyller hon 50.

Lili planerar ett viltsjukhus

När Lili Päivärinta var liten försökte hon rädda livet på skadade insekter. I dag är hon en av Sveriges mest hängivna djurvänner.

ANNONS
|

Frågan om att rädda eller inte rädda är en balansgång mellan vad som är möjligt och rimligt och vad som är det rätta för djuret. En viktig vägledare är att det vilda djuret ska kunna gå tillbaka till sin rätta miljö igen. Går inte det är enda utvägen att låta det få somna in, förklarar Lili Päivärinta.

–Det är tuffa beslut men sådana måste vi ta. Vi kan inte spara på alla djur. Det kommer hela tiden nya som behöver vård, säger hon, men tillägger sedan att avlivning är det absolut sista alternativet.

I femton år har hon arbetat ideellt med stiftelsen Djurens Ö som hon och dåvarande pojkvännen Mog Grudd startade tillsammans. I dag finns också ett tiotal volontärer knutna till verksamheten, vars jobb går ut på att hjälpa och rädda vilda djur som hamnat i knipa.

ANNONS

Lili Päivärinta säger att det främst handlar om trafikolyckor och skräpskador. Det kan vara fåglar som fastnat i fiskelinor, krokar eller oljeskador. Djur som har blivit påkörda. Eller som nu då hon är involverad i en svanfamilj som ska flytta men där ungarna vägrar följa med.

I många år har hon även haft rehabiliteringsverksamhet på baksidan av sitt hus på Djurö. Men i takt med att patienterna blivit allt fler och allmänhetens intresse vuxit har behovet av en större anläggning ökat. Förebilden är vilddjurssjukhuset St. Tiggywinkles i London som årligen tar emot 15 000 djur av olika slag och som har både klinik och besöksprogram.

Mycket arbete återstår ännu. Men det går också framåt. I dagarna ska hon träffa en möjlig markägare på Värmdö.

Det starka djurengagemanget har alltid funnits där. Kanske sitter det till och med i generna, säger hon, och drar paralleller till både pappa och farfar som båda var stora djur- och naturvänner. Och så klart storasyster Susie Päivärinta.

–När vi var små kunde vi simma ut i vattnet för att rädda skadade insekter. Vi satte dem på huvudet och tog med dem in till land, haha.

Fyrtio år senare är hon en av Sveriges mest erfarna på området. Många är de djur som hon och de andra i Djurens Ö har räddat livet på.

ANNONS

En av dem hon minns särskilt väl är en ormvråkshona som hade brutit sitt ben. Eftersom hon var så reserverad och en aning vresig fick hon heta Garbo.

Brottet på benet visade sig vara svårare än vad man hade trott och risken var stor att Garbo skulle behöva avlivas. Men Lili ville ändå försöka och ett bandage sattes på. Mot alla odds läkte Garbos ben.

–Vi åkte tillbaka till hennes revir för att släppa henne. En rovfågel brukar i regel försvinna in bland träden. Jag tänkte att Garbo nog skulle säkert dra på en gång för hon hade varit så sur. Men istället flög hon upp och cirkulerade skriande ovanför oss. Sju ärevarv blev det. Den känslan var helt fantastisk.

Fyller: 50 år den 5 januari 2016.

Bor: Hus på Djurö i Stockholms skärgård.

Familj: Pojkvännen Pär Sjödin.

Gör: Artist och djurräddare.

Om att fylla 50: ”Förut när jag var yngre tyckte jag att det lät så gammalt, men nu när jag själv kommit hit känns det inte så. Jag känner mig ung, samtidigt kan jag känna att jag har ganska mycket i bagaget.”

Så firar jag födelsedagen: ”Jag och Pär ska åka till Röda havet och dyka. Det ska bli spännande.”

Styrka: ”Jag är envis och uthållig. Men jag är också eftertänksam och en ganska duktig medlare tror jag.”

Drag jag jobbar med: ”Jag kan bli lite överdriven i mitt engagemang och behöver lägga band på mig. Jag har varit på väg att bränna ut mig flera gånger.”

ANNONS